Statsägda mediaföretag har ingen plats i samhället

Den allmänna uppfattningen är att svenska journalister är opartiska, men detta är en tämligen naiv uppfattning. Det existerar inte och kan inte existera en åsiktsfri media-rapportering. Det ligger inte i vår biologiska natur. Göran Rosenberg skrev i sin bok tankar om journalistik att åsikterna inte försvinner bara för att journalisten arbetar på en redaktion. Alla individer lider mer eller mindre av en sorts bekräftelse partiskhet, där vi omedvetet är selektivt uppmärksamma på sådan information som bekräftar våra egna uppfattningar. Detta kallas inom vetenskapen för "confirmation bias" på engleska och översätts oftast till konfirmeringsbias på svenska. Alla individer tänker mer eller mindre selektivt och tenderar att lägga märke till och leta efter sådant som bekräftar ens egna tro samtidigt som man ignorerar, eller undervärderar betydelsen av det som motsäger ens tro. 


Ett tydligt exempel på detta är när en individ tror att det sker en ökning av antalet akutfall under fullmåne. Den som arbetar på en akutavdelning kommer att ta notis om detta under fullmåne, men vara ouppmärksam på månen när akutfall sker under andra kvällar. En tendens att göra detta över tiden stärker omotiverat den egna tron på förhållandet mellan fullmåne och olyckor. Dr. Michael Shermer behandlar ingående fenomenet in sin senaste bok "The Believing Brain". Han menar att vi skapar våra övertygelser byggda på ett flertal subjektiva, personliga, känslomässiga och psykologiska grunder som bygger på upplevelser av den egna familjen, vänner, kollegor, kultur och samhället i stort. Efter att vi skapat våra uppfattningar försvarar, motiverar och rationaliserar vi dessa med en mängd intellektuella övertygande argument och rationella förklaringar. För att ge en vetenskaplig grund för sina påståenden ger Dr. Shermer en neurovetenskaplig förklaring till våra föreställningar. Han anser att hjärnan är en motor för att skapa föreställningar. Från sensoriska data som flyter in genom våra sinnen bearbetar hjärnan naturligt alla data för att finna ett mönster och därefter ger vi dessa mönster en mening. Vid en efterkommande process som Dr. Shermer kallar "agenticity" är tendensen att ingjuta mönster med mening, avsikt, och inverkan.


Bara tanken på att det skulle kunna gå att skapa en opartisk och åsiktsfri radio och television är rent naiv mot bakgrund av vad forskningen kunnat påvisa. Drygt 70 procent av journalisterna inom Sveriges Television och Sveriges Radio hyser klara sympatier till Marxismens och Socialismens ideologier. Under 1970-talet härjade vänstervågen som mest och målet var att "förbättra" samhället i en marxist-leninistisk riktning. Janne Josefsson är en av få SVT-medarbetare som vågat kritisera den slappa åsiktsjournalistiken. Josefsson menar att det har resulterat i att "man ser inte ens att det är värderingar till slut, utan alla tycker likadant". Han tar upp hur man blundade inför vad som skedde bakom Berlinmuren, något han kallar "ett otroligt journalistiskt svek", samt oviljan att göra upp med vänsterpartiets förflutna.


Det allvarligaste problemet med SVT och SR är relaterat till nedtystandet av för vänstern obehagliga frågor. Det existerar en stark föreställning inom public service som går ut på ”vi vet bättre”.  Josefsson påpekar att det är sällan faktauppgift är fel. I stället manipulerar de som är bra på ljud och bild materialet så att förskjutningar sker för att förstärka den sida som gynnar den ideologi man driver och undertrycker den andra sidan som talar mot den förhärskande Marxistiska ideologin. Det lömska är inte bara att detta är svårt att upptäcka för många utan att det till slut resulterar i en stark ideologisk påverkan på den svenska väljarbasen. Jospeh Goebbels förstod detta tidigt och myntade därför den berömda frasen "Om en lögn upprepas tillräckligt många gånger blir den en sanning". Den svenska radio och tv-publiken har under mer än 50 år blivit exponerade inför en förhärskande socialistisk samhällssyn. Frågor om statens roll har enbart speglats utifrån ett hårt ideologiskt vinklat perspektiv. De krafter som verkat mot journalistkårens ideologiska intressen har antingen tystats ned eller förlöjligats.


I Sverige pågår det inte längre någon debatt om statens egentliga roll i förhållande till individen. Debatten handlar enbart om hur stora sociala förmåner som staten skall dela ut till medborgarna. Efter åratal med indoktrinering från den vänstervridna journalistkoren har en absolut majoritet av befolkningen köpt deras ideologi. Inte ens Moderaterna och Kristdemokraterna verkar längre för sina tidigare frihetsideal med en liten offentlig sektor och ett avskaffande av den socialiserade individen. Det stod tidigare för ett avskaffande av den statligt finansierade public service organisationen. Det är skrämmande att se hur väl vänstern lyckats i sitt uppsåt och hur ideologiskt de lyckats att försvaga de krafter som borde stått för ett samhälle byggt på individens frihet att själv få välja.


Sverige kan inte på någon vettig grund anses som ett fritt och demokratiskt samhälle byggt på naturrättens begrepp. I Sverige styr staten över individens tankar genom att bedriva den avgifts- och skattefinansierade propaganda organisation Förvaltningsstiftelsen för SR, SVT och UR. Den största inskränkningen som samhället gör på individens fri och rättigheter ligger i att individen inte får inneha en tv-mottagare utan att betala tv-licens. Det är således inte tillåtet att ha en tv-apparat enkom för att se på dvd, spela tv-spel eller visa foton utan att betala för SVT:s och SR:s socialistiska propagandaverksamhet. När inte ens det mindre socialistiska alternativet vågar avskaffa SR, SVT och UR säger detta mycket om vilket järngrepp staten tagit över åsiktsbildningen i landet. I ett fritt samhälle bestämmer individen om han vill köpa en produkt eller inte. I ett samhälle som verkar för individens fri och rättigheter tvingar inte staten någon att köpa en produkt eller tjänst. Det går inte att bygga ett fritt och demokratiskt samhälle där nyhetsmedia kontrolleras av en dominerande intresse grupp som står för ett mer eller mindre totalitärt samhällssystem.


Den svenska statens enda egentliga uppgifter borde vara att försvara medborgarnas fri och rättigheter. Hoppet  till att försvara dessa grundläggande rättigheter står nu till nya partier som det libertärianskt inspirerade Liberala Partiet.

Politikerklassens propagandainstrument

Sanna demokratier har ingen statlig politikerstyrd radio och television. Det finns lika lite anledning till att försvara en statlig television som statliga dagstidningar. Lika lite som vi vill att politikerklassen kontrollerar dagspressen bör vi vilja att den kontrollerar radio och television. Det är ett frihetsproblem att SR och SVT ligger i händerna på de styrande politiska partierna och att den övervägande andelen anställa står vänsterpolitiken närmast. Media kan endast granska statsmaken och politikerklassen om den är helt fristående och inte har några band med riksdag och regering. Det är ett demokratiskt dilemma att staten kontrollerar utbudet i radio och tv. En statskontrollerad radio och television hör inte hemma i en demokrati med yttrandefrihet.

Det kan bara finnas en anledning för att förespråka en statskontrollerad radio och television och den är att man just vill ha ett grepp om det talade ordet. Den politiskt tillsatta styrelsen i stiftelsen som äger SR och SVT kan inte anses vara tillräckligt oberoende från politikerklassens inflytande för att kunna försvaras av en riktig demokrati. Att politikerklassen påstår att statsradion och statstelevisionen är fri och oberoende faller på att de som uttalats sig gör det i engen sak.

Bara att det pågår en debatt om hur publik service företag som British Broadcasting Corporation, Sveriges Television och Radio Grupp AB och Groupement des Radiodiffuseurs Français de l'UER påverkar opinionen är ila nog. Den brittiska partiskheten är subtil och skyddas av myten om objektivitet. Det finns inget sådant som opartiskhet. När amerikanska kanaler påstår sig vara rättvisa och balanserade tar alla lätt på sådana påståenden. När BBC och SVT gör samma påstående verkar de flesta faktiskt tro på det. Journalister är människor med egna värderingar och de måste göra urval om programinnehåll och beskrivningar av händelser som aldrig kan bli helt ofärgade. Eftersom journalistkåren hos både BBC och SVT har starka sympatier på vänsterkanten har utbudet klart präglats av ideologiskt tänkande åt vänster. För en tittare som har en avvikande uppfattning gentemot övervikten av journalisterna på SVT lyser den mycket starkt negativa inställningen till kristen tro, familjen, USA, Israel och moralfrågor igenom. Det finns otaliga undersökningar som bekräftar att en objektivitet inte kan uppnås genom public service.

Journalister är skickliga på att välja vad man rapporterar och hur rapporteringen sker. Och framför allt vad man inte rapporterar år ut och år in påverkar tittarna till att passivt acceptera de politiskt "korrekta" åsikterna. Journalisterna på SR och SVT har utnämnt sig själva till folkets uppfostrare och "världsförbättrare". I stället för att rapportera om en existerande verklighet, försöker man skapa en egen verklighet. För dem som följer nyhetsflödet i amerikansk, fransk, tysk och brittisk tv framstår samtliga som att de ger en rikare och mera nyanserad bild av världen jämfört med Rapport eller Aktuellt. De som inte behärskar främmande språk blir på grund av detta dummare, mera förstockade, och påverkade av SVT:s ogenerade indoktrinering. Olof Palme skröt med att några "av de bäst använda dagarna i mitt liv" ägnades åt att stoppa kommersiell tv - alltså breddning, mångfald och konkurrens.

Om det skall finnas en publik service radio och television så bör den drivas på samma grunder som i USA utan stöd från statliga intressen. Det måste vara upp till de tittare som vill ha en publik service att betala för denna. De som inte är intresserade skall inte behöva betala för en publik service varken direkt eller indirekt.

I övrigt bör lyssnare och tittare själva avgöra vad de vill titta på och de kanaler som inte ger var tittarna vill ha kommer inte att överleva, så enkelt är det när marknaden bestämmer.