Tanken bakom den Europeiska Unionen var god, men den reella utformningen av det rådande odemokratiska centralstyrda styrelseskicket har lett till att den styrande politikerklassen helt tappat kontakten med väljarnas intresse. Det utnämningsförfarande av ledamöter till den Europeiska kommissionen som används ligger långt från vettiga demokratiska principer. Europas folk känner inte att EU representerar deras egenintresse, vilket lett till att Storbritannien redan röstat för ett utträde och fler länder ifrågasätter sina medlemskap. Den här utvecklingen skulle aldrig behövt hända om ett direktdemokratiskt styrelseskick införts.
Vid en direkt jämförelse med Schweiz direktdemokratiska styrelseskick framstår misslyckandet med den Europeiska Unionen och dess medlemsländer som som tämligen uppenbart. Schweiz framgång med sitt unika styrelseskick byggt på en blandning mellan representativ och direkt demokrati grundar sig på att folkets egenintresse alltid går före politikernas.
“Folket kan aldrig med vilja bedra sitt egenintresse; men de kan möjligen bli bedragna av sina representater.” (The Senate Continued av James Madison, The Federalist, 1 Mars, 1788 No. 63). Att schweizarna alltid kan rösta ned politikernas förslag har gjort att landet aldrig råkat ut för samma problem som andra länder gjort med enbart representativ demokrati.
Schweiz har precis som EU en multietnisk kultur med flera språk, men med en konstitution som fungerat mycket väl sedan 1848. Under samma tidsperiod har länder som Italien, Portugal, Ryssland, Spanien, Tyskland och Österrike upplevt extrem kollektivism byggd på nationalism och protektionism. I dagens EU råder ett starkt missnöje mot etablissemanget. Stora väljargrupper trycker på för att komma ut ur EU, som de anser inte längre lyssnar på dem.
Hade EU varit uppbyggt som en representativ demokrati, men med ett starkt inslag av direkt demokrati i likhet med Schweiz skulle de flesta lagar ha fattats av ett folkvalt parlament. Skillnaden skulle ha varit att alla EU-medborgare skulle varit berättigade att låta vilket lagförslag som helst gå till folkomröstning, om de kunnat samla in namnunderskrifter från en procent av väljarna.
Eftersom politikerna i Schweiz är väl medvetna om att opolära parlamentariska beslut lätt går till folkomröstning måste de göra ett gott arbete. Av 100 lagförslag som Schweiz parlament beslutar om går bara 4 vidare till folkomröstning. Det visar på att systemet har en hög legitimitet. Alla politiker vet att väljarna har det sista ordet i samtliga inrikes och utrikes frågor som berör medborgarna.
När Schweiz författning röstades igenom 1848 var landet precis som Sverige är idag en representativ demokrati. Det tog många år och en stark politisk vilja att transformera landet till ett unikt demokratiskt system. Om samma förståelse och vilja funnits inom EU skulle dess konstitution engagerat medborgarna helt och hållet. Besluten skulle ha fattats i medborgarnas intresse och inte efter politikerklassens eget gottfinnande. De flesta besluten skulle fattas av de enskilda ländernas parlament och enbart viktiga beslut skulle gå till EU-parlamentet, med endast några få frågor som skulle gå till folkomröstning. Den europeiska unionen skulle inte stå inför sitt pågående sönderfall. I stället skulle vi haft ett Europa med en framtid med med en ekonomisk en tillväxt som kan borga för en fortsatt fred. Endast en sådan konstitution har kraft att överleva och utveckla ett samhälle.
Det är hög tid att ge Europa den framtid som medborgarna förtjänar.
Sunday, February 26, 2017
Thursday, December 29, 2016
Problemen med mångkulturella samhällen
Hur stora är möjligheterna för etniskt diversifierade stater att överleva? Finns det realistiska förutsättningar för att skapa mångkulturella samhällen i dagens Europa? Historiska fakta ger inte några stora förhoppningar. Under de senaste 150 åren har de mångkulturella samhällena inte klarat sig. De två mest multi etniska statsbildningarna Jugoslavien och Sovjetunionen har kollapsat. Genom Dayton-fredsfördraget 1996 försökte man skapa ett multi etniskt samhälle, men majoriteten av de röstberättigade väljarna stödde inte förslaget. Tjeckoslovakien är ett ytterligare exempel på en stat med två etniska grupper som fredligt bestämda sig för att dela upp staten efter kulturgränsen.
Det enda landet i Europa med flera kulturer som överlevt som statsbildning är Schweiz. Men landets unika konstitution med en stark federativ representation av minoritetsintressen och ett stark inslag av direktdemokrati har gjort att staten kunnat överleva etniska olikheter. En viktig faktor är att de olika provinserna i Schweiz är tämligen etniskt homogena. De franska, italienska och tyska befolkningarna lever visserligen inom federationen, men är relativt åtskilda folkslag. Skulle landets styrts enligt svenskt statskick så skulle den tysktalande befolkningen med sina 70 procent dominerat landets politik och kunnat förkrossande köra över minoriteterna. Detta skulle givetvis ha lett till att de missgynnade franska och italienska befolkningarna skulle kallat på en snar separation. Nu fungerar inte Schweiz som det centralstyrda Sverige utan man har delat makten mellan provinserna så att det uppstått en balans mellan majoritets- och minoritetsintressena. Principen bygger på att varken majoriteten eller minoriteten skall kunna tyrannisera den andra parten. Man kan utrycka det som att majoriteten aldrig skall kunna fullt utöva sina fulla demokratiska rättigheter.
Framgången för USA ligger i att man dels byggt upp en federal stat, men främst i att de flesta invandrare kommit från samhällen med liknande värdegrunder som inte motsatt sig en integration. Trots det höll federationen på att spricka beroende på hanteringen av slavfrågan.
Kollektivisterna har den fullkomligt barnsligt naiva tron på att man skall kunna tvinga in olika grupper i ett stort centralstyrt Europa. Bristen på kunskap om vad som fungerar och inte har förutsättningar att klara sig är fundamental.
I den mänskliga naturen finns en stark vilja till att visa tolerans i goda tider med överflöd, men så snart tiderna blir bistra och knapphet råder sluter sig de olika intressegrupperna samman. Det är då som spänningar uppstår vilka alltid utmynnar i konflikter. Vid sådana tillfällen finns det alltid kraftfulla individer som påkallar totalitära lösningar. Samhällets avvikande och svagpresterande grupper hamnar därför alltid i skottgluggen. Tolerans är enkelt att predika när de flesta njuter av goda tider, men när många känner sig förbigångna och utanför uppstår en grogrund för folkresning. Vi har sett detta hända vid många tillfällen i historien och inte minst under 1920- och 1930-talen då kollektivismen tog en nationalistisk inrikting. Vid nästa omstörtande kris kommer etnicitet återigen att spela en stor roll.
Ett samhälle kan inte byggas på utopiska drömmar om att alla är lika eftersom vi inte är lika. Olikheterna kan utgöra en positiv tillgång om alla bidrar med något positivt, men så snart vissa grupper inte bidrar till välståndet och majoriteten får svårigheter utgör alltid detta en grogrund för negativa krafter i ett samhälle. Det svenska samhället är synnerligen sårbart då välfärdsstaten inte kräver rimliga motprestationer till de goda gåvor som staten delar ut. För att ett samhälle skall kunna överleva måste det finnas större krav på individernas skyldigheter att bidra till välståndet än deras rättigheter att konsumera detsamma.
Kollektivisterna har totalt missuppfattat begreppet rättighet. Det kan inte finnas en rättighet på ena sidan om det inte finns någon som har en skyldighet på den andra sidan. Socialisterna predikar enbart om vissa individers rättigheter utan att nämna vilka som har skyldighet att uppfylla dessa fiktiva rättigheter.
Med hundratusentals ekonomiska flyktingar som överflödat Sverige de senaste åren drivs problemet till sin spets. Flyktingarna bidrar inte till sin försörjning utan kräver i stället att de svenskar som fortfarande har jobb skall förse dem med all sköns goda gåvor helt gratis. Problemet är bara att detta bara kommer att fungera tills andras pengar tar slut och de gör de alltid när kollektivister försöker genomföra sina utopiska ekonomiska planer.
Skall Sverige och Europa kunna överleva måste planen ändras radikalt. Planen att försörja enorma mängder med ekonomiska flyktingar med socialbidrag på lika villkor med medborgarnas måste överges. Det har danskarna redan förstått och om inte den styrande politikerklassen i övriga Europa begriper så kommer de snart att tvingas till underkastelse. Men då kan katastrofen redan ha blivit ett faktum och de typiska ledarna med “enkla lösningar” gjort sig hörda igen. Dessa krafter har lite förstånd på att respektera minoriteternas intressen vilket kommer att leda till att vi återigen kommer att hamna där tidigare generationer varit under 1930-talets dystra år.
Lögnen om multikulturens positiva effekter och bristen på den svenska kulturens egna värde kan sluta i en farlig konfrontation som kan driva fram oönskade grupper i samhället till maktens centrum. Det är inte försent att välja bort kollektivisterna och att avskaffa det ohämmade bidragssamhället. Endast ett samhälle där alla bidrar har kraft att överleva på lång sikt.
Monday, November 28, 2016
Nationalsocialisterna ett vänsterparti långt från högern
I media porträtteras det Nationalsocialistiska tyska arbetarepartiet (Nationalsozialistische Deutsche Arbeiterpartei (NSDAP) som ett extremt högerparti. Under 1930-talet omfamnade vänstern i Sverige nazisternas politik. Efter den totala krigsförlusten förstod vänstern att man måste distansera sig till sin kusin. Under årtionden har media hamrat ut buskapet om att nazisternas politik hör till extremhögern. De breda okritiska under-informerade folklagren har på ett billigt sätt köpt propagandan från en arme av vänsterjournalister.
För den som tränger in i de sanna källorna kan propagandistsernas snedvridna bild knappast framstå som trovärdig. Nazisternas ideologi ligger så långt man kan komma från "libertarians" som bekänner sig till den österrikiska ekonomiska skolan som är för en fri marknadsekonomi, liten statsapparat och respekt för individens fri och rättigheter. Nej, nej, nej, NSDAP var och förblev ett socialistiskt parti.
“We are socialists, we are enemies of today’s capitalistic economic system for the exploitation of the economically weak, with its unfair salaries, with its unseemly evaluation of a human being according to wealth and property instead of responsibility and performance, and we are determined to destroy this system under all conditions.”
– Adolf Hitler, Hitlers tal från 1 Maj 1927. Citerat från: Toland, John (1992). Adolf Hitler. Anchor Books. s. 224–225. ISBN 0385037244.
Några på västerkanten har yttrat att nazisterna senare skulle ha ändrat sin ideologi. Sådana uttalanden är knappast byggda på fakta, utan är uppdiktade fantasier tagna helt ur luften. Hitler och hans parti stod sin ideologi trogen ända tills statens total kollaps blev ett faktum. Hitler fortsatte att opponera sig mot en fri marknadsekonomi och individens fri- och rättigheter. Partiet var och förblev ett parti byggt kollektivismens socialistiska irrläror.
Det finns absolut inget inslag av konservatism, eller fritt marknadsekonomiskt tänkande i nazismen. Som alla kollektivistiska partier på vänsterkanten bekände sig nazisterna till fördelningspolitikens förlovade rike och stod starkt emot kapitalisterna. De tog dock avstånd från sin konkurrent Kommunisterna, därför att den ideologin var internationalistisk och inte byggd på nationella egenintressen.
Partiet hade en klar målsättning att socialisera samhället, genom att föra över produktionsmedlen i statens händer.
“Punkt 13. Vi kräver ett förstatligande av alla (hittillsvarande) företagsindustrier (stiftelser)”
– NSDAP 25-punktsprogram
Vilka övriga partier stödde denna ideologin och gör det altjämt?
Om vinstdelning “Punkt 14. Vi kräver en fördelning av alla vinster från den tunga industrin”.
– NSDAP 25-punktsprogram
Var det inte Socialdemokraterna som försökte genomföra löntagarfonder i Sverige. Iden tillhör definitivt inte några partier på högerkanten.
Expansion av pensionssystemet: “Punkt 15. Vi kräver ett utökat storskaligt pensionssystem för de äldres välfärd.”
Expropriation: "Punkt 17: Vi kräver en till våra nationella behov anpassad jordreform, instiftandet av en lag för expropriation utan ersättning av jord för allmänintresset. Avskaffandet av jordräntan och förhindrandet av markspekulation.”
– NSDAP 25-punktsprogram
Dessa punkter kan ju knappast tillhöra något parti på högerkanten.
Keynes ekonomiska teorierAlla nazismens ekonomiska idéer byggde på Keynes och inte på den österrikiska ekonomiska skolans principer. Det betydde att nazisterna stödde och genomdrev stora budgetunderskott för att skapa statliga stödprogram, i syfte att minska arbetslösheten. Det finns absolut inte några likheter med den verkliga radikala högerns ekonomiska politik och nazisternas fientlighet mot den österrikiska skolans ideologi.
Anti fri marknadsekonomi
Nazisterna skapade en fascistiskt statskontrollerad ekonomi, som blev en avart på den av andra socialister föreslagna ideologin. Resultatet blev den raka motsatsen till en fri marknadsekonomi där staten spelar en underordnad roll genom att utöva en mindre kontroll. Nazisterna utövade en total kontroll över storföretagen och till stor del även de mindre företagen. Man införde statlig löne- och priskontroll. Deras ideologi står således i total kontrast med yttersta högern och kan därför bara jämföras med andra kollektivistiska partiers stolliga idéer. Svensk socialdemokrati ligger med sina idéer om löntagarfonder mycket nära nationalsocialisternas ekonomiska modeller.
Djurrättsaktivister
Det går knappast att förneka nazisternas var starka djurrättsaktivister. De införde ett absolut och permanent förbud mot vivisektion (ingrepp i levande djur i vetenskapligt syfte), inte bara genom en lag för att skydda djur utan även för att visa sympati med deras plågor. Det blev också en lag för mänskligheten själv. Man var först med ett förbud mot vivisektion. Dessutom införde nazisterna förbud inom jakt där inte längre olika fällor tilläts i kommersiell fångst. Många individer som bröt mot reglerna hamnade i koncentrationsläger.
– Hermann Göring, ledande medlem av nazistpartiet
För statlig kontroll "Punkt 25. För att kunna genomdriva nämnda reformer kräver vi en stark centraliserad makt i riket, med obegränsad rätt given av parlamentet över hela riket och dess organisationer i allmänhet."
– 25-punktsprogrammet av NSDAP
Bara socialister och kommunister tror på en stat med oinskränkt makt över hela samhället, utan individuella fri- och rättigheter. Det finns inget högerparti på denna planeten som vill inskränka någon individs fri- och rättigheter. Det är bara kollektivister som tror på att en stor obegränsad stat med total kontroll över individerna och företagen.
Att nazisterna gav negativ kritik mot marxismen innebär i sig inte att deras ideologi stod till höger. Marxisterna var egentligen den största konkurrenten om rösterna för nazisterna. Väljargrupperna var i stort sett de samma, så det gällde att påvisa en skillnad och den låg i nationalismen hos nazisterna som en motpol mot internationalismen hos kommunisterna.
Bara en historieförfalskare på vänsterkanten som har snöslask i melonen kan komma på något så snedvridet som att nazismen skulle tillhöra högern. Det är att underskatta den allmänna medvetenheten och intelligensen hos genomsnittssvensken. Fortsätter den vänstervridna journalistkåren på den inslagna vägen kommer det att förlora det lilla förtroende hos allmänheten som finns kvar.
– NSDAP 25-punktsprogram
– NSDAP 25-punktsprogram
Expansion av pensionssystemet: “Punkt 15. Vi kräver ett utökat storskaligt pensionssystem för de äldres välfärd.”
– NSDAP 25-punktsprogram
Keynes ekonomiska teorierAlla nazismens ekonomiska idéer byggde på Keynes och inte på den österrikiska ekonomiska skolans principer. Det betydde att nazisterna stödde och genomdrev stora budgetunderskott för att skapa statliga stödprogram, i syfte att minska arbetslösheten. Det finns absolut inte några likheter med den verkliga radikala högerns ekonomiska politik och nazisternas fientlighet mot den österrikiska skolans ideologi.
Nazisterna skapade en fascistiskt statskontrollerad ekonomi, som blev en avart på den av andra socialister föreslagna ideologin. Resultatet blev den raka motsatsen till en fri marknadsekonomi där staten spelar en underordnad roll genom att utöva en mindre kontroll. Nazisterna utövade en total kontroll över storföretagen och till stor del även de mindre företagen. Man införde statlig löne- och priskontroll. Deras ideologi står således i total kontrast med yttersta högern och kan därför bara jämföras med andra kollektivistiska partiers stolliga idéer. Svensk socialdemokrati ligger med sina idéer om löntagarfonder mycket nära nationalsocialisternas ekonomiska modeller.
Det går knappast att förneka nazisternas var starka djurrättsaktivister. De införde ett absolut och permanent förbud mot vivisektion (ingrepp i levande djur i vetenskapligt syfte), inte bara genom en lag för att skydda djur utan även för att visa sympati med deras plågor. Det blev också en lag för mänskligheten själv. Man var först med ett förbud mot vivisektion. Dessutom införde nazisterna förbud inom jakt där inte längre olika fällor tilläts i kommersiell fångst. Många individer som bröt mot reglerna hamnade i koncentrationsläger.
– Hermann Göring, ledande medlem av nazistpartiet
– 25-punktsprogrammet av NSDAP
Thursday, August 4, 2016
Kontanter förbjuds, vår frihet försvinner
Den europeiska socialistiska (eller “socialdemokratiska”) utopiska välfärdsstaten är på våg mot sin egen undergång. Under årtionden har politiker lovat “fri” välfärd utan att ha valuta att betala kostnaderna med. När skatteintäkterna inte längre räcker har man “lånat” med hopp om att framtida generationer skall kunna lösa skulderna. Nu står välfärdsstaterna i Europa under en ohållbar skuldbörda som förr eller senare kommer att leda till en kollaps.
De europeiska politikerna har inga möjligheter att finansiera de kostbara och ofinansierade bidragen som de utlovat till sina väljare. Befolkningarna krymper och därmed skatteunderlaget. Miljoner fattiga och lågutbildade immigranter överflödar välfärdsstaterna och ökar dramatiskt på kostnaderna för välfärdsstaten.
I sin desperation efter att kunna kontrollera skatteintäkterna vill nu en del politiker avskaffa kontanterna. Den första åtgärden i den riktningen händer redan nu genom att de större sedelvalörerna håller på att avskaffas. Dessutom införs valutakontroll så att betalningar med kontanter över vissa belopp förbjuds.
Förespråkarna för att förbjuda kontanter anför argument om att åtgärden avser att förhindra kriminella transaktioner som penningtvätt, terrorism och skatteflykt. Men det finns inga bevis för att ett kontantlöst samhälle skulle lösa de påstådda problemen. Troligen kommer de kriminella att söka andra vägar för att kunna begå sina brott.
Den pågående processen med att hindra och senare förbjuda användningen av kontanter har ingenting att göra med brottsbekämpning. Den verkliga orsaken ligger i att staten infört negativ ränta på kapital (bankmedel). Om negativa räntor skall kunna fungera effektivt så måste kontanterna avskaffas. Annars kommer de som har valuta att ta ut sina bankmedel i kontanter och då fungerar inte den negativa räntan effektivt.
En negativ ränta är inget annat än ytterligare ett sätt för staten att komma undan sina skulder. Negativ ränta är inget annat än en ren beskattning av dina tillgångar. Med negativ ränta krymper 100 kronor till ett mindre belopp efter ett år. Inräknat inflation (som är en annan beskattning) kanske du endast har 95 kronor kvar av din hundralapp.
En naturlig ränta kan aldrig vara negativ utan enbart positiv. Thorsten Polleit har skrivit en utmärkt artikel om detta (https://mises.org/library/natural-interest-rate-always-positive-and-cannot-be-negative). Policyn med negativ ränta kan bara leda till massiva finansiella problem och är ingen kur mot välfärdsstatens problem.
Om statens lyckas avskaffa alla kontanter så måste samtliga transaktioner genomföras elektroniskt. Staten kommer i så fall att kunna få information om när du reser och vart, vad du äter och när. Steget är inte långt borta till det totala kontrollsamhället modell Orwells 1984. Medborgaren blir totalt genomskinlig för statsmakten och kontrollapparaten. Bara tanken på att staten kan spionera på medborgarna utgör ett intrång på våra privatliv och fri och rättigheter.
Låt inte den desperata staten få gå hur långt som helst. Kampen för att behålla kontanterna kan i det stora medföra att vi kan behålla andra fri- och rättigheter. Kampen kommer att sprida ljus på vikten att hålla staten utanför våra privatliv och att den är till för att tjäna oss medborgare och inte att göra medborgarna till dess undersåtar.
De europeiska politikerna har inga möjligheter att finansiera de kostbara och ofinansierade bidragen som de utlovat till sina väljare. Befolkningarna krymper och därmed skatteunderlaget. Miljoner fattiga och lågutbildade immigranter överflödar välfärdsstaterna och ökar dramatiskt på kostnaderna för välfärdsstaten.
I sin desperation efter att kunna kontrollera skatteintäkterna vill nu en del politiker avskaffa kontanterna. Den första åtgärden i den riktningen händer redan nu genom att de större sedelvalörerna håller på att avskaffas. Dessutom införs valutakontroll så att betalningar med kontanter över vissa belopp förbjuds.
Förespråkarna för att förbjuda kontanter anför argument om att åtgärden avser att förhindra kriminella transaktioner som penningtvätt, terrorism och skatteflykt. Men det finns inga bevis för att ett kontantlöst samhälle skulle lösa de påstådda problemen. Troligen kommer de kriminella att söka andra vägar för att kunna begå sina brott.
Den pågående processen med att hindra och senare förbjuda användningen av kontanter har ingenting att göra med brottsbekämpning. Den verkliga orsaken ligger i att staten infört negativ ränta på kapital (bankmedel). Om negativa räntor skall kunna fungera effektivt så måste kontanterna avskaffas. Annars kommer de som har valuta att ta ut sina bankmedel i kontanter och då fungerar inte den negativa räntan effektivt.
En negativ ränta är inget annat än ytterligare ett sätt för staten att komma undan sina skulder. Negativ ränta är inget annat än en ren beskattning av dina tillgångar. Med negativ ränta krymper 100 kronor till ett mindre belopp efter ett år. Inräknat inflation (som är en annan beskattning) kanske du endast har 95 kronor kvar av din hundralapp.
En naturlig ränta kan aldrig vara negativ utan enbart positiv. Thorsten Polleit har skrivit en utmärkt artikel om detta (https://mises.org/library/natural-interest-rate-always-positive-and-cannot-be-negative). Policyn med negativ ränta kan bara leda till massiva finansiella problem och är ingen kur mot välfärdsstatens problem.
Intrång i äganderätten
Att förbjuda kontanter är ett massivt intrång på medborgarnas fri och rättigheter. Genom att avskaffa kontanter förlorar medborgaren sin valfrihet om hur han vill betala för tjänster och varor. Staten vill skaffa sig en total kontroll över dina likvida medel och ett totalt monopol för hur du kan utföra dina betalningar. Därför är staten emot BitCoin och andra alternativa kypto-valutor.Om statens lyckas avskaffa alla kontanter så måste samtliga transaktioner genomföras elektroniskt. Staten kommer i så fall att kunna få information om när du reser och vart, vad du äter och när. Steget är inte långt borta till det totala kontrollsamhället modell Orwells 1984. Medborgaren blir totalt genomskinlig för statsmakten och kontrollapparaten. Bara tanken på att staten kan spionera på medborgarna utgör ett intrång på våra privatliv och fri och rättigheter.
Låt inte den desperata staten få gå hur långt som helst. Kampen för att behålla kontanterna kan i det stora medföra att vi kan behålla andra fri- och rättigheter. Kampen kommer att sprida ljus på vikten att hålla staten utanför våra privatliv och att den är till för att tjäna oss medborgare och inte att göra medborgarna till dess undersåtar.
Friday, April 1, 2016
Sverige riskerar en finansiell härdsmälta vid den annalkande skuldkrisen
Den amerikanska ex-bankmannen Richard Vague har gjort en empirisk studie över olika finansiella kriser som inträffat under de senaste 150 åren. Hans konklusion är att en kris inträffar när först och främst den privata skuldsättningen överstiger 1,5 gånger GDP och därefter när nivån ökar med minst 20 procent över en femårsperiod.
Grundat på data från Bank of International Settlements vilka publiceras kvartalsvis så framstår sju länder som särskilt exponerade för en skuldkris inom de kommande tre åren. Värst ut är Kina följt av Australien, Sverige, Hong Kong, Korea Kanada och slutligen Norge, i nämnd ordning.
Den privata sektorns utgifter i en ekonomi kan mätas som summan av GDP plus skillnaden i kreditgivning, varvid en kris inträffar när relationen mellan privata skulder jämfört med GDP är höga och att de växer snabbt i relation till GDP. När tillväxten av krediter faller – vilket den slutligen måste och den växande skuldmassan inte längre förslår till att täcka finansieringen av den sammanlagda skulden, samt att den Ponzi-baserade skuldfinansierade fastighetsmarknaden fallerar – då kommer kreditmassan att bli fallande och eventuellt att bli negativ.
Den förra finansiella krisen 2008 orsakades just av dessa faktorer. Ett exempel härpå utgör de data som berörde USA vid det tillfället. Krisen började när tillväxttalen för nya krediter började att falla. Detta kom att inleda den stora konjunkturnedgången från 2008 och framåt.
Tabell 1 visar på att den amerikanska krisen började när kurvan för kredittillväxten började att falla.
Ser vi till dagens situation så framgår det tydligt att 16 länder har en skuldsättningsgrad över 175 procent av GDP, varav sju påvisar särskilt anmärkningsvärda tal (vilket framgår av tabell 2).
Den följande tabellen tar upp tillväxten av skulderna i förhållande till GDP.
Helt tydligt framsår Kina och Hong Kong som de värsta länderna i ligan. För samtliga länder i diagrammet framgår att kredittillväxten är signifikant i förhållande till den totala efterfrågan. När sedan tillväxten upphör går dessa ekonomier in i en konjunkturnedgång.
Nästa tabell visar på hur den svenska kredittillväxten utvecklat sig i förhållande till GDP.
Att avgöra den precisa tidpunkten för när Sverige kommer att gå in i en konjunkturnedgång med påföljande skuldkris är svår att bedöma, därför att det beror på när det inträffar att den privata sektorn inte längre vill låna pengar och bankerna upphör att låna ut.
Förra gången manifesterade det sig i att började med artificiella stimulanspaket vilka snedvred lånemarknaden ytterligare. Med facit i handen kan vi räkna med att våra politiker kommer att fortsätta med sina korkade finansiella beslut.
Tuesday, March 29, 2016
Den ekonomiska stagnationen i västvärden är ett fiskalt problem
Under årtionden har politikerna i västvärlden lovat goda gåvor till väljarna oavsett partifärg. Alla politiker vill vara populära och bli omvalda. Detta har lett till att mer och mer kapital omfördelats till olika sociala välfärdsprogram på bekostnad av sparande och kapitaluppbyggnad. I dag råder det en skriande brist på kapital för att bygga upp nya tillväxtföretag. Ett ökat välstånd uppstår inte genom att staten omfördelar samhällets resurser. Tillväxt sker när sparat kapital investeras på ett smart sätt av begåvade privata placerare.
Den föga begåvade vänstern har på 150 år ännu inte velat lära sig av sina misstag och forsätter därför försvara en ekonomiskt vansinnig ekonomisk politik. Bidragstagarna har som heroinister blivit beroende av de goda gåvornas politik. Få politiker vågar kritisera systemet och än mindre föreslå åtgärder för att krympa välfärdsstaten. Värst av allt är att snedvridningen av kapitalet aldrig varit så stor som strax före den stora depressions på 1930-talet. Färre kontrollerar mer av kapitalet. De rikaste hushållen i USA kontrollerade 7,1% av nationens förmögenhet 1978, men 2012 kontrollerade de 22% av nationens förmögenhet. Situationen har inte varit så extrem sedan 1929.
Värst av allt är att de individer som de olika socialistiska välfärdssystemen avsett att hjälpa har blivit värst drabbade. De superrika i USA har 14.000 gånger så högt välstånd som genomsnittsamerikanen. Räddningsaktionen av de finansiella institutionerna har lett till en abnorm förmögenhetsöverföring. Detta hade aldrig skett om man låtit marknaden justera problemet på ett naturligt sätt. Varje gång som politiker med idéer byggda på vänsterideologi försöker att genomföra en socialisering av inkomsterna så slutar det med en förmögenhetskoncentration och breda folklager som blir fattigare och fattigare.
Eftersom majoriteten av alla journalister är ekonomiskt imbecilla har de av oförstånd helt och hållet ignorerat den förre Federal Reserv chefen Alan Greenspans uttalande under en intervju den 17 mars i Bloomberg TV om världsekonomin. Greenspan menar att centralbankerna varken skall eller kan åtgärda dagens ekonomiska stagnation med monetära medel. Han menar att bristen på ekonomisk tillväxt helt beror på skattepolitiken. Dagens välfärdssystem kräver en betydande tillväxt för att kunna finansieras. Den tillväxten menar Greenspan att man inte kan få då vi inte sparar tillräckligt kapital för att kunna investera i nya produkter och företagande. Välfärdssystemen stjäl helt enkelt en stor del av det kapital som skulle behövts i näringslivet.
Många ledande ekonomer som Greenspan och smarta investeringsrådgivare förstår att vi går emot ett ekonomiskt kaos. Med totalt dysfunktionella regeringar och centralbanker är vi inte långt ifrån en total kollaps av dagens monetära och skattemässiga system. När förtroendet för den nuvarande politiken rinner ut i sanden kommer med all sannolikhet en ekonomisk tsunami att drabba oss.
Med den skulduppbyggnad som vi nu genomlever är vi inte långt borta från en kollaps. Sedan 2008 har Japan ökat sin statsskuld med 2,5 trillioner dollar, Federal Reserve med 3,6 trillioner dollar och ECB med 1,5 trillioner dollar. Lägger vi till privata skulder så ser bilden riktigt läskig ut.
Sverige har stoltserat med en relativt låg statsskuld, men har samtidigt undanhållit fakta om den privata lånebubblan. Staten har genom ett billigt trick skjutit över den nationella skulden på näringslivet och hushållen. Totalt ligger den privata skuldsättningsgraden på 180 procent av den disponibla inkomsten. Värre är det i Danmark med 321 procent.
Detta händer i länder där 65 procent av inkomsten socialiserats för en normalinkomsttagare. När enbart 35 procent representerar den disponibla inkomsten finns det ett synnerligen begränsat utrymme för konsumtion. Detta har de goda gåvornas politiker ordnat artificiellt genom att trycka upp pengar ur tomma intet som lånats ut för konsumtion av bostäder och annan privat konsumtion. Utan denna “socialhjälp” hade medborgarna tett sig betydligt fattigare.
Myten om välståndet i Sverige och de övriga nordiska länderna är betydligt överdrivet. Hela systemet hålls uppe med hjälp av konstgjord andning. Det som kan få hela paketet att kollapsa fortare är den ofantliga massinvandringen som skett på rekordkort tid. Samtidigt som Sverige tappat all tillväxt kommer den extra bördan med ovilliga fattiga lågutbildade massinvandrare att slå in den sista spiken i socialstaten. Frågan är inte om utan när hela huset kommer att rämna.
Mest intressant är dock vad som skall komma efter den utopiska välfärdsstaten. Det kommer i vart fall inte att finnas någon som kan rädda Europa så som man försökt att hålla Grekland under armarna. Situationen kommer att kunna bli kaotisk med miljoner fattiga invandrare i Europa som utan dagens bidrag kommer att bli synnerligen våldsbenägna och svåra att kontrollera. Den terrorvåg som breder ut sig i Europa kommer att te sig som rena förskoleleken jämfört vad som kommer att kunna hända när pengarna helt tagit slut.
Den föga begåvade vänstern har på 150 år ännu inte velat lära sig av sina misstag och forsätter därför försvara en ekonomiskt vansinnig ekonomisk politik. Bidragstagarna har som heroinister blivit beroende av de goda gåvornas politik. Få politiker vågar kritisera systemet och än mindre föreslå åtgärder för att krympa välfärdsstaten. Värst av allt är att snedvridningen av kapitalet aldrig varit så stor som strax före den stora depressions på 1930-talet. Färre kontrollerar mer av kapitalet. De rikaste hushållen i USA kontrollerade 7,1% av nationens förmögenhet 1978, men 2012 kontrollerade de 22% av nationens förmögenhet. Situationen har inte varit så extrem sedan 1929.
Värst av allt är att de individer som de olika socialistiska välfärdssystemen avsett att hjälpa har blivit värst drabbade. De superrika i USA har 14.000 gånger så högt välstånd som genomsnittsamerikanen. Räddningsaktionen av de finansiella institutionerna har lett till en abnorm förmögenhetsöverföring. Detta hade aldrig skett om man låtit marknaden justera problemet på ett naturligt sätt. Varje gång som politiker med idéer byggda på vänsterideologi försöker att genomföra en socialisering av inkomsterna så slutar det med en förmögenhetskoncentration och breda folklager som blir fattigare och fattigare.
Eftersom majoriteten av alla journalister är ekonomiskt imbecilla har de av oförstånd helt och hållet ignorerat den förre Federal Reserv chefen Alan Greenspans uttalande under en intervju den 17 mars i Bloomberg TV om världsekonomin. Greenspan menar att centralbankerna varken skall eller kan åtgärda dagens ekonomiska stagnation med monetära medel. Han menar att bristen på ekonomisk tillväxt helt beror på skattepolitiken. Dagens välfärdssystem kräver en betydande tillväxt för att kunna finansieras. Den tillväxten menar Greenspan att man inte kan få då vi inte sparar tillräckligt kapital för att kunna investera i nya produkter och företagande. Välfärdssystemen stjäl helt enkelt en stor del av det kapital som skulle behövts i näringslivet.
Många ledande ekonomer som Greenspan och smarta investeringsrådgivare förstår att vi går emot ett ekonomiskt kaos. Med totalt dysfunktionella regeringar och centralbanker är vi inte långt ifrån en total kollaps av dagens monetära och skattemässiga system. När förtroendet för den nuvarande politiken rinner ut i sanden kommer med all sannolikhet en ekonomisk tsunami att drabba oss.
Med den skulduppbyggnad som vi nu genomlever är vi inte långt borta från en kollaps. Sedan 2008 har Japan ökat sin statsskuld med 2,5 trillioner dollar, Federal Reserve med 3,6 trillioner dollar och ECB med 1,5 trillioner dollar. Lägger vi till privata skulder så ser bilden riktigt läskig ut.
Sverige har stoltserat med en relativt låg statsskuld, men har samtidigt undanhållit fakta om den privata lånebubblan. Staten har genom ett billigt trick skjutit över den nationella skulden på näringslivet och hushållen. Totalt ligger den privata skuldsättningsgraden på 180 procent av den disponibla inkomsten. Värre är det i Danmark med 321 procent.
Detta händer i länder där 65 procent av inkomsten socialiserats för en normalinkomsttagare. När enbart 35 procent representerar den disponibla inkomsten finns det ett synnerligen begränsat utrymme för konsumtion. Detta har de goda gåvornas politiker ordnat artificiellt genom att trycka upp pengar ur tomma intet som lånats ut för konsumtion av bostäder och annan privat konsumtion. Utan denna “socialhjälp” hade medborgarna tett sig betydligt fattigare.
Myten om välståndet i Sverige och de övriga nordiska länderna är betydligt överdrivet. Hela systemet hålls uppe med hjälp av konstgjord andning. Det som kan få hela paketet att kollapsa fortare är den ofantliga massinvandringen som skett på rekordkort tid. Samtidigt som Sverige tappat all tillväxt kommer den extra bördan med ovilliga fattiga lågutbildade massinvandrare att slå in den sista spiken i socialstaten. Frågan är inte om utan när hela huset kommer att rämna.
Mest intressant är dock vad som skall komma efter den utopiska välfärdsstaten. Det kommer i vart fall inte att finnas någon som kan rädda Europa så som man försökt att hålla Grekland under armarna. Situationen kommer att kunna bli kaotisk med miljoner fattiga invandrare i Europa som utan dagens bidrag kommer att bli synnerligen våldsbenägna och svåra att kontrollera. Den terrorvåg som breder ut sig i Europa kommer att te sig som rena förskoleleken jämfört vad som kommer att kunna hända när pengarna helt tagit slut.
Sunday, December 20, 2015
Det handlar om Islam
Det finns två sätt att se på ett samhälle. Det första handlar om hur en grupp skulle vilja att samhället ser ut. Den andra gruppen utgår från hur mänskligheten faktiskt beter sig och om hur man kan bygga ett bättre samhälle baserat på en sådan världssyn. Det kan ju knappast råda någon tvekan om att Socialister, Marxister och nu mer kända Islamister vill bygga sina samhällen efter en utopisk dröm om hur ett samhälle skulle kunna se ut enligt deras idealiserade världsbild.
Ända sedan upplysningstiden på 1700-talet har debatten om trovärdigheten för den kristna religionen pågått och på senare tid även innefattat Islam. Den enda starka religiösa rörelsen i västvärlden är Islam och dess avart Islamismen. Denna rörelse står i total kontrast till västerlandets idéer. I Europa och Nordamerika har det bildats en kultur som bygger på idén om tron på människans förnuft. Vi har utvecklat ett samhälle där flertalet är övertygade om att man inte okritiskt bör tro på sådant som makthavare och andra auktoriteter som religiösa företrädare hävdar. I ett sådant samhälle är det omöjligt att förena grupper som har en fundamentalt avvikande syn, utan att en total konfrontation förr eller senare kan undvikas. Man måste vara ganska korkad för att tro på att det är möjligt att integrera grupper med en religiös syn som fundamentalt går stick i stäv mot vad majoriteten i västerlandet tror på. I vart fall är de som i sin enfaldiga ideologi tror på att alla olika grupper utan problem kan integreras i Europa antingen helt oinformerade om vad de står upp emot, eller så har de snöslask i melonen.
Majoriteten muslimer tror på sina religiösa företrädares totala maktfullkomlighet. Muslimska talesmän som Zuhdi Jasser vilka är för en separation av moskén och staten är stark i minoritet. De häcklas och hotas till livet av Islamisterna för att tala emot politisk islam. För de oupplysta och vilseledda är de hög tid att studera de verkliga talen om hur många som verkligen företräder islamismen. Clarion Project har sammanställt fakta på ett sätt som sänder kalla kårar längs ryggraden i “The untold story of the Muslim opinions and demographics” (http://go.clarionproject.org/numbers-full-film/ och http://www.clarionproject.org/sites/default/files/By-the-Numbers-Bibliography.pdf).
Varför skall vi ta hotet från ISIS mot västvärlden på allvar? Därför att tro kan försätta berg och i det avsekulariserade Europa inte finns någon tro på annat än att fördela välfärden. Islamismen står i total kontrast till ett fritt kritiskt tänkande.
I islamisk tradition, är Dabiq platsen som i Bibeln kallas "Armageddon". I och runt denna by tror ISIS att det slutliga slaget mot “korsfararna”, eller "Roms arméer” (som fanatikerna kallar det) kommer vinnas en gång för alla. Enligt deras syn kommer detta fältslag att öppen vägen till Istanbul och Europa, samt därefter världen utanför. Dabiq är så central för denna vision att den nämns om och om igen i ISIS propaganda. Så vad spelar det för roll vad de naiva och oinformerade i västvärlden tror.
På flera ställen i Koranen nämns den kommande domedagen (Yawm al-din), vilket är en fasansfull tid då muslimska troende kommer att skiljas från de otrogna, som kommer att vara "ledde till helvetet i folksamlingar," bland "kokande vatten och i olika nyanser av svart rök. Detta kommer att bli ett stort ögonblick för alla sanna muslimer. Inte så bra för resten av oss.
Enligt Muhammads Hadith kommer Dajjal att födas nära Iran och Syrien vid en tidpunkt då omoral råder, specifikt när homosexualitet och drogmissbruk härskar. Sjuttiotusen judar kommer att förföljas av Dajjal föra att bekämpa de verkliga muslimer, som kommer att ledas av en efterträdare till Muhammed kallade Mahdi. Episka strider kommer att uppstå.
Sunni and Shia muslimer har var sin tro på när nästa Mahdi kommer att återuppstå.
Irans högste ledare, ayatolla Khamenei – såväl som fadern till den iranska revolutionen, Ayatollah Khomeini – är en ivrig anhängare av återkomsten av Mahdi.
Enligt Islamisterna kommer återuppståndelsen av Mahdi att leda till en konflikt liknande ett tredje världskrig, med en ogripbar förödelse. I denna bilden förenas de sunnitiska och shiitiska traditionerna om en apokalyptisk händelse där båda sekterna utkämpar den slutliga kosmiska striden med en överraskande allierad Mahdi som bekämpar den enögde Dajjal. Och mitt upp i allt detta kommer enligt både sunnitiska och shiitiska traditioner, de att få sällskap av Jesus Kristus i det blodiga slaget mot Dajjal.
Inrättandet av kalifatet är ett annat tecken för islamister att det förestående slutet är nära. Framgången för ISIS ligger i att ha utropat en islamisk stat. Detta har gjort det oemotståndlig för tusentals rekryter från hela världen, inklusive Europa och USA, att gå med i striden inför den slutliga apokalypsen.
Den före detta befälhavaren för Delta Force general William G. "Jerry" Boykin har uttalat att islamisk rätt, som de flesta muslimer lyder under (kallad sharia) kan omöjligt samexistera med demokrati. Han har tillagt att försöka införa sharia i Amerika skulle resultera i "förstörelsen av den amerikanska konstitutionen." Enligt Boykin kan man inte ha en samexistens mellan en demokrati och sharia.
Islam består endast till ca 16% av religion och till stor del i övrigt av det juridiska system som kallas Sharia. Och om man, enligt Boykin, frågar de flesta muslimer i Amerika, även om de inte är våldsamma och inte deltar i jihad, om de skulle stödja införandet av sharia, så visar tyvärr de senaste opinionsundersökningarna att de skulle stödja genomförandet av sharia. Det vore naivt att tro på annorlunda siffror för muslimer i Europa.
Under det senaste året har det vällt in muslimer över hela Europa från mellanöstern. Från den korrekta politikerklassen trummas buskapet ut att ett multikulturellt samhälle är inte bara att fördra, men att de som är emot måste demoniseras som islamofober och likställas med rasister från 1930-talets nationalsocialistiska scen.
Det föreligger dock en fundamental skillnad mellan att hjälpa mänskor som stödjer en västerländsk syn på ett fritt samhälle byggt på demokrati med en tro på den enskilda individens förnuft och Islamister som tror på ett autokratiskt statskick. Att släppa in miljoner med individer vilka inte delar denna grundläggande syn på hur ett samhälle bör organiseras är inte bara ett stort misstag, utan även ett hot mot alla demokratiska samhällens existens. Värst av allt är att de som tror på det fria samhället nu får stå för notan för alla de medellösa lågkompetenta muslimer vilka inte kan, eller vill försörja sig själva.
Värst av allt är den dubbelmoral som är den förhärskande i Europa. Få svenskar, fransmän eller tyskar är intresserade att integreras med muslimer. Det kan ju inte komma som en överraskning att unga arbetslösa muslimska män känner sig helt utanför de västeuropeiska samhällena. Miljön i getton som Rosengård i Malmö och liknande ställen på andra platser i Europa är rena kläckningsfabriken för Islamister. I takt med att den ekonomiska depressionen i Europa förvärras kommer trycket på välfärdsstaterna att öka till bristningsgränsen.
Stora delar av Europa står inte bara inför en ekonomisk kollaps utan även inför en kollaps av den värdegrund som kontinenten utvecklat sedan upplysningstiden. Om vi inte kan föra debatten på en saklig grund kommer islamisterna att inte bara vinna den utan även komma att utgöra ett betydande hot mot den västerländska civilisationen.
I filmen “By The Numbers” framför ordföranden för “Muslims Facing Tomorrow” Raheel Raza en ärlig och öppen diskussion om muslimska åsikter och demografi. Filmen beskriver de radikaliserade islamistiska krafterna som ett större problem än de flesta politiskt korrekta regeringar och individer är redo att erkänna. Den visar på att ISIS – den islamiska staten – försöker att penetrera USA med en tillströmning av så kallade flyktingar? Muslimer radikaliseras nu på amerikansk mark? Vidare beskriver filmen organisationer som CAIR, som utger sig för att representera amerikanska muslimer. Frågan är om CAIR kan länkas med radikaliserade individer som har länkar till terrororganisationer? Om detta händer i USA så kan vem som helst med ett kritiskt tänkande föreställa sig vad som händer i ett land som Sverige där tiotusentals muslimer vällt in varje månad under större delen av 2015.
Ända sedan upplysningstiden på 1700-talet har debatten om trovärdigheten för den kristna religionen pågått och på senare tid även innefattat Islam. Den enda starka religiösa rörelsen i västvärlden är Islam och dess avart Islamismen. Denna rörelse står i total kontrast till västerlandets idéer. I Europa och Nordamerika har det bildats en kultur som bygger på idén om tron på människans förnuft. Vi har utvecklat ett samhälle där flertalet är övertygade om att man inte okritiskt bör tro på sådant som makthavare och andra auktoriteter som religiösa företrädare hävdar. I ett sådant samhälle är det omöjligt att förena grupper som har en fundamentalt avvikande syn, utan att en total konfrontation förr eller senare kan undvikas. Man måste vara ganska korkad för att tro på att det är möjligt att integrera grupper med en religiös syn som fundamentalt går stick i stäv mot vad majoriteten i västerlandet tror på. I vart fall är de som i sin enfaldiga ideologi tror på att alla olika grupper utan problem kan integreras i Europa antingen helt oinformerade om vad de står upp emot, eller så har de snöslask i melonen.
Majoriteten muslimer tror på sina religiösa företrädares totala maktfullkomlighet. Muslimska talesmän som Zuhdi Jasser vilka är för en separation av moskén och staten är stark i minoritet. De häcklas och hotas till livet av Islamisterna för att tala emot politisk islam. För de oupplysta och vilseledda är de hög tid att studera de verkliga talen om hur många som verkligen företräder islamismen. Clarion Project har sammanställt fakta på ett sätt som sänder kalla kårar längs ryggraden i “The untold story of the Muslim opinions and demographics” (http://go.clarionproject.org/numbers-full-film/ och http://www.clarionproject.org/sites/default/files/By-the-Numbers-Bibliography.pdf).
Varför skall vi ta hotet från ISIS mot västvärlden på allvar? Därför att tro kan försätta berg och i det avsekulariserade Europa inte finns någon tro på annat än att fördela välfärden. Islamismen står i total kontrast till ett fritt kritiskt tänkande.
I islamisk tradition, är Dabiq platsen som i Bibeln kallas "Armageddon". I och runt denna by tror ISIS att det slutliga slaget mot “korsfararna”, eller "Roms arméer” (som fanatikerna kallar det) kommer vinnas en gång för alla. Enligt deras syn kommer detta fältslag att öppen vägen till Istanbul och Europa, samt därefter världen utanför. Dabiq är så central för denna vision att den nämns om och om igen i ISIS propaganda. Så vad spelar det för roll vad de naiva och oinformerade i västvärlden tror.
På flera ställen i Koranen nämns den kommande domedagen (Yawm al-din), vilket är en fasansfull tid då muslimska troende kommer att skiljas från de otrogna, som kommer att vara "ledde till helvetet i folksamlingar," bland "kokande vatten och i olika nyanser av svart rök. Detta kommer att bli ett stort ögonblick för alla sanna muslimer. Inte så bra för resten av oss.
Enligt Muhammads Hadith kommer Dajjal att födas nära Iran och Syrien vid en tidpunkt då omoral råder, specifikt när homosexualitet och drogmissbruk härskar. Sjuttiotusen judar kommer att förföljas av Dajjal föra att bekämpa de verkliga muslimer, som kommer att ledas av en efterträdare till Muhammed kallade Mahdi. Episka strider kommer att uppstå.
Sunni and Shia muslimer har var sin tro på när nästa Mahdi kommer att återuppstå.
Irans högste ledare, ayatolla Khamenei – såväl som fadern till den iranska revolutionen, Ayatollah Khomeini – är en ivrig anhängare av återkomsten av Mahdi.
Enligt Islamisterna kommer återuppståndelsen av Mahdi att leda till en konflikt liknande ett tredje världskrig, med en ogripbar förödelse. I denna bilden förenas de sunnitiska och shiitiska traditionerna om en apokalyptisk händelse där båda sekterna utkämpar den slutliga kosmiska striden med en överraskande allierad Mahdi som bekämpar den enögde Dajjal. Och mitt upp i allt detta kommer enligt både sunnitiska och shiitiska traditioner, de att få sällskap av Jesus Kristus i det blodiga slaget mot Dajjal.
Inrättandet av kalifatet är ett annat tecken för islamister att det förestående slutet är nära. Framgången för ISIS ligger i att ha utropat en islamisk stat. Detta har gjort det oemotståndlig för tusentals rekryter från hela världen, inklusive Europa och USA, att gå med i striden inför den slutliga apokalypsen.
Den före detta befälhavaren för Delta Force general William G. "Jerry" Boykin har uttalat att islamisk rätt, som de flesta muslimer lyder under (kallad sharia) kan omöjligt samexistera med demokrati. Han har tillagt att försöka införa sharia i Amerika skulle resultera i "förstörelsen av den amerikanska konstitutionen." Enligt Boykin kan man inte ha en samexistens mellan en demokrati och sharia.
Islam består endast till ca 16% av religion och till stor del i övrigt av det juridiska system som kallas Sharia. Och om man, enligt Boykin, frågar de flesta muslimer i Amerika, även om de inte är våldsamma och inte deltar i jihad, om de skulle stödja införandet av sharia, så visar tyvärr de senaste opinionsundersökningarna att de skulle stödja genomförandet av sharia. Det vore naivt att tro på annorlunda siffror för muslimer i Europa.
Under det senaste året har det vällt in muslimer över hela Europa från mellanöstern. Från den korrekta politikerklassen trummas buskapet ut att ett multikulturellt samhälle är inte bara att fördra, men att de som är emot måste demoniseras som islamofober och likställas med rasister från 1930-talets nationalsocialistiska scen.
Det föreligger dock en fundamental skillnad mellan att hjälpa mänskor som stödjer en västerländsk syn på ett fritt samhälle byggt på demokrati med en tro på den enskilda individens förnuft och Islamister som tror på ett autokratiskt statskick. Att släppa in miljoner med individer vilka inte delar denna grundläggande syn på hur ett samhälle bör organiseras är inte bara ett stort misstag, utan även ett hot mot alla demokratiska samhällens existens. Värst av allt är att de som tror på det fria samhället nu får stå för notan för alla de medellösa lågkompetenta muslimer vilka inte kan, eller vill försörja sig själva.
Värst av allt är den dubbelmoral som är den förhärskande i Europa. Få svenskar, fransmän eller tyskar är intresserade att integreras med muslimer. Det kan ju inte komma som en överraskning att unga arbetslösa muslimska män känner sig helt utanför de västeuropeiska samhällena. Miljön i getton som Rosengård i Malmö och liknande ställen på andra platser i Europa är rena kläckningsfabriken för Islamister. I takt med att den ekonomiska depressionen i Europa förvärras kommer trycket på välfärdsstaterna att öka till bristningsgränsen.
Stora delar av Europa står inte bara inför en ekonomisk kollaps utan även inför en kollaps av den värdegrund som kontinenten utvecklat sedan upplysningstiden. Om vi inte kan föra debatten på en saklig grund kommer islamisterna att inte bara vinna den utan även komma att utgöra ett betydande hot mot den västerländska civilisationen.
I filmen “By The Numbers” framför ordföranden för “Muslims Facing Tomorrow” Raheel Raza en ärlig och öppen diskussion om muslimska åsikter och demografi. Filmen beskriver de radikaliserade islamistiska krafterna som ett större problem än de flesta politiskt korrekta regeringar och individer är redo att erkänna. Den visar på att ISIS – den islamiska staten – försöker att penetrera USA med en tillströmning av så kallade flyktingar? Muslimer radikaliseras nu på amerikansk mark? Vidare beskriver filmen organisationer som CAIR, som utger sig för att representera amerikanska muslimer. Frågan är om CAIR kan länkas med radikaliserade individer som har länkar till terrororganisationer? Om detta händer i USA så kan vem som helst med ett kritiskt tänkande föreställa sig vad som händer i ett land som Sverige där tiotusentals muslimer vällt in varje månad under större delen av 2015.
Sunday, December 7, 2014
Hur Skånelandskapen blev svenska
Utmaningen för den svenska statsmakten efter erövringen av Skånelandskapen var hur man skulle göra invånarna lojala till den svenska kronan. För 1600-talets makthavare var en ”försvenskning” inget man eftersträvade. Myten om Sverige som ett homogent land med ett folk och gemensamt språk skapades först efter 1809 då det svenska rikets sprängdes och den östra rikshalvan blev storfurstendömet Finland. Sverige som i hundratals år varit ett ganska stort, nästan runt rike med huvudstaden i mitten blev plötsligt ett avlångt Sverige med en huvudstad placerad i den numera östra riksdelen.
Den svenska nationalismen blommade först upp genom det trauma som förlusten av de finländska landskapen hade skapat. Innan dess hade den svenska kungamakten en helt annan strategi med erövringen Östdanmark. Blekinge, Bornholm, Halland och Skåne kom inte att inlemmas i kungariket Sverige 1658, utan de blev blev nya provinser till den svenska kronan. Sverige var vid den tiden en konglomeratstat, liksom andra europeiska stater. Skånelandskapens erövrare Karl X Gustav bar titlar med reell makt som kung i Sverige, hertig i Estland, Livland, Pommern och Bremen-Verden, herre till Ösel och Wismar, med flera områden. Samtliga områden styrdes efter egna lagar, kyrkoordningar, adelsprivilegier och lokala regleringar av stadslivet. Envar provins hade egna politiska system. Den centrala delen av det svenska riket, hade en ståndsriksdag med adel, präster, borgare och bönder från Småland i söder till Norrbotten i norr, från Värmland i väster till Karelen i öster som utövade makt. De övriga provinserna hade däremot inte säte i riksdagen utan hade i regel sina egna lantdagar.
Enlighet tidens sed fick erövringarna av Skånelandskapen provinsstatus. Deras rätt att behålla sina gamla lagar och privilegier stadfästes i fredsfördraget mellan Sverige och Danmark-Norge som slöts i den danska staden Roskilde den 26 februari 1658. Skåne, Halland och Blekinge kom att betraktas som en enhet, hertigdömet Skåne. Direkt efter freden började förhandlingar med den lokala aristokratin om hertigdömets styrelse. På lantdagen i Malmö 18 september 1662 träffades en överenskommelse mellan svenska regeringens kommissarier och ständerna i de erövrade provinserna. Enligt överenskommelsen ansågs landskapen såsom "inrikes utländskt land" införlivade med Sverige. Den gamla Skånelagen behölls och adeln, prästerskapet och borgarståndet fick bekräftelse på sina privilegier, men landskapens ständer fick säte och stämma i Sveriges riksdag, samt lika rätt med svenskar till ämbeten i staten. Detta gav Skånelandskapen en gynnad ställning.
Av dagens svenskar vet få att det inte bara var Skåne som tvingades att bli svenskt. Även Halland, Blekinge, Bohuslän, Jämtland, Härjedalen och Gotland erövrades genom blodiga krig och dess befolkning tvingades med eller mot sin vilja att bli svenskar.
Under perioden 1658–75 kan man tala om en ”förskånskning”. Tidigare hade Skånelandskapen inte haft någon utpräglad särställning inom Danmark, även om de, liksom Själland och Jylland-Fyn, bevarat sin medeltida landskapslag. Efter att den svenska kronan tagit över makten fick den skånska eliten fördelar av att vara både utanför och innanför Sverige, framför allt genom att adeln behöll sina mer omfattande danska privilegier men trots det fick ingå i den svenska eliten.
Den svenska staten var mycket kraftfullare och mer centralstyrd än vad som var fallet med adelsväldet Danmark-Norge. Eftersom skatter och tullar ansågs tillhöra ”fundamentallagarna” enligt Roskildefreden höjdes de av den svenska kronan. Inkvartering av militära ryttare blev en hård börda för bönderna. Trots att dessa bördor även drabbade det kvarvarande Danmark efter det kungliga enväldets införande 1662 upplevdes det knappast lättare av de skånska bönderna. Biskopen i Lund, Peter Vinstrup, förklarade i en predikan att övergången var Guds straff för skåningarnas synder. Men skåningarna kunde återvinna Guds nåd, menade han, genom att vara lojala mot sin nya överhet.
När Danmark anföll Sverige 1675 och skånska kriget bröt ut hoppades många att ordningen skulle återställas och att undersåtarna i Skånelandskapen ånyo skulle bli den danska kungens undersåtar. Det var dock si och så med lojaliteten till den svenska kronan och det blev därför lätt för danskarna att rekrytera skåningar till de gerillaliknande friskytteförbanden, som svenskarna föraktfullt kallade snapphanar (stråtrövare). Inte bara skåningarna gjorde motstånd. Det fanns även motståndsrörelser i Halland, Bohuslän, Jämtland och Härjedalen, där befolkningarna gjorde vad de kunde för att slippa bli svenskar. Även i Halland fanns det snapphanar och en gerillarörelse på Tjörn och Orust. Snapphanestriderna kom att ta en allt större del av arméns krafter i anspråk och ledde till vad man närmast kan kalla inbördeskrig i delar av skånelandskapen. Det väpnade motståndet slogs ner med järnhand i byarna, samtidigt som svenskarna bedrev intensiv psykologisk krigföring. Alla infångade motståndare kallades snapphanar och blev utsatta för en skoningslös behandling i häradsrätterna. Bönder som blev rannsakade i rätten dömdes till döden även för samröre med misstänkta snapphanar. Dödsdomarna verkställdes snabbt genom hängning eller halshuggning, i många fall föregånget av rådbråkning. Friskyttekaptenen (av svenskarna benämnd snapphanen) Hans Severin är en man som dömdes "att spetsas levande, inte invärtes, utan mellan hud och rygg igenom nacken, sedan sättas på pålen, fötterna naglade och händerna bakbundna under en ny galge, med rep om halsen, icke tilldraget. Hans namn slås på galgen.” Om snapphanar infångades av svenskarna, gick de således ett grymt öde till mötes. Syftet var att skrämma och varna andra för vad som kunde hända med den som satte sig upp mot överheten.
Skånska kriget blev en blodig affär, kanske det grymmaste av krig som någonsin utkämpats på nordisk mark. För den unge Karl XI i spetsen av statsledningen måste det ha varit en chock att nästan ha förlorat de rika, nyss vunna Skånelandskapen. Skåne måste därför säkras för framtiden. Det gällde att få invånarna att frivilligt avstå från den särställning som de fick i Roskildefreden. Från 1678 företogs åtgärder som senare kallats för en ”försvenskning.” Detta år uttryckte Karl XI det som att ”gemütherne måtte blifwa dragne ifrån then inclination the till Dannemark hafva”. Befolkningen skulle således vänjas vid det svenska språket genom att predikan och gudstjänst skulle ske på svenska. Sedan Karl XI på riksdagen 1680 lyckats att avsevärt stärka sin makt, var han stark nog att kunna genomdriva sin vilja även i provinserna. En rad genomtänkta åtgärder sattes in som utarbetades av Karl XI tillsammans med den hårdföre Johan Gyllenstierna. Den energiske Gyllenstierna utnämndes till generalguvernör över Skåne, Halland och Blekinge. Han var en hårdför uträttare som gillades av kungen, men misstroddes av aristokratin då han framförde planer på att förstatliga betydande delar av deras egendomar. Gyllenstiernas vision för Skånelandskapens framtid sträckte sig längre än andras.
Prästerskapet och städerna övertalades 1681 att begära att svensk kyrkoordning infördes. De danska prästerna byttes ut mot svenska som givetvis bara predikade på svenska. Alla danska böcker drogs in och förbjöds, liksom all kontakt med Danmark. Majoriteten av befolkningen i Skånelandskapen kunde varken läsa eller skriva, vare sig danska eller svenska. Därför infördes nu raffinerade försvensk-ningsinstrument: ABC-boken, den svenska psalmboken, Altarboken för svenska gudstjänster och Luthers lilla katekes.
Eftersom det var kyrkoplikt tvingades befolkningen till kyrkan för att lyssna på de svenska predikningarna och barnen undervisades enbart på svenska. Klockarna fick i uppgift att hålla läsemöten med traktens barn efter gudstjänsten, något som till en början inte alls uppskattades av de äldre. För att skånelandskapens allmoge inte skulle glömma vem som nu var deras herre, sattes Karl XI:s namnchiffer upp i varje kyrka. Det 1668 grundade universitetet i Lund hade stängts 1675. I juni 1682 återinvigdes universitetet, som nu snabbt kunde få fram svensktalande kyrkoherdar, lärare och statliga tjänstemän.
Många flyktingar återvände från Danmark efter kriget och slog sig ner på sina gamla gårdar, medan någon omfattande invandring från Sverige inte har kunnat beläggas. Även efter kriget förekom flyttningar från Danmark till Skåne, inte bara av hemvändande flyktingar. En man skrev 1699 till den svenska guvernören om en häst han köpt i Köpenhamn och berömde sig att ha infört en bra stridshäst i riket. Det är typiskt för kommunikationen från invånarna till den nya överheten, där det inte framkommer någon rädsla för att omnämna kontakter med Danmark eller den danska tiden och ingen ängsligt påtagen demonstrativ svenskhet. Vardagslivet påverkades därför i begränsad omfattning. Den dåtida befolkningens vardagsspråk kom i realiteten inte att ändras i någon större utsträckning.
På landet införde man 1683 svensk lag och rättegångsordning utan att fråga allmogen och de gamla tingsdomarna ersattes av svenska häradshövdingar. Samma år slutade förhandlingarna med adeln med att de svenska adelsprivilegierna infördes. Adeln förblev dock socialt och ekonomiskt stark i Skåne.
Under skånska kriget hade Skåne och Blekinge, som en bestraffning för invånarnas samröre med fienden, fråntagits sin riksdagsrepresentation. Men vid riksdagen 1686 deltog representanter från alla de tre gamla före detta östdanska landskapen. Den formella inkorporeringen i Sverige var därmed ett juridiskt faktum, nästan 30 år efter Roskildefreden.
Efter 1809 har den centralstyrda svenska propagandan genom de två senaste århundradena fått befolkningen att tro att Sveriges nuvarande gränser är dess ”naturliga” sedan urminnes tider. Den centralstyrda propagandan har varit så skicklig att försvenskningen blivit så effektiv att majoriteten av Sveriges befolkning i dag tror att Sverige alltid varit ett land med ett folk och ett språk. De flesta svenskar tror att befolkningen i alla våra landskap alltid varit svenskar, men att vissa delar periodvis varit ockuperade av grannländerna.
Den svenska nationalismen blommade först upp genom det trauma som förlusten av de finländska landskapen hade skapat. Innan dess hade den svenska kungamakten en helt annan strategi med erövringen Östdanmark. Blekinge, Bornholm, Halland och Skåne kom inte att inlemmas i kungariket Sverige 1658, utan de blev blev nya provinser till den svenska kronan. Sverige var vid den tiden en konglomeratstat, liksom andra europeiska stater. Skånelandskapens erövrare Karl X Gustav bar titlar med reell makt som kung i Sverige, hertig i Estland, Livland, Pommern och Bremen-Verden, herre till Ösel och Wismar, med flera områden. Samtliga områden styrdes efter egna lagar, kyrkoordningar, adelsprivilegier och lokala regleringar av stadslivet. Envar provins hade egna politiska system. Den centrala delen av det svenska riket, hade en ståndsriksdag med adel, präster, borgare och bönder från Småland i söder till Norrbotten i norr, från Värmland i väster till Karelen i öster som utövade makt. De övriga provinserna hade däremot inte säte i riksdagen utan hade i regel sina egna lantdagar.
Enlighet tidens sed fick erövringarna av Skånelandskapen provinsstatus. Deras rätt att behålla sina gamla lagar och privilegier stadfästes i fredsfördraget mellan Sverige och Danmark-Norge som slöts i den danska staden Roskilde den 26 februari 1658. Skåne, Halland och Blekinge kom att betraktas som en enhet, hertigdömet Skåne. Direkt efter freden började förhandlingar med den lokala aristokratin om hertigdömets styrelse. På lantdagen i Malmö 18 september 1662 träffades en överenskommelse mellan svenska regeringens kommissarier och ständerna i de erövrade provinserna. Enligt överenskommelsen ansågs landskapen såsom "inrikes utländskt land" införlivade med Sverige. Den gamla Skånelagen behölls och adeln, prästerskapet och borgarståndet fick bekräftelse på sina privilegier, men landskapens ständer fick säte och stämma i Sveriges riksdag, samt lika rätt med svenskar till ämbeten i staten. Detta gav Skånelandskapen en gynnad ställning.
Av dagens svenskar vet få att det inte bara var Skåne som tvingades att bli svenskt. Även Halland, Blekinge, Bohuslän, Jämtland, Härjedalen och Gotland erövrades genom blodiga krig och dess befolkning tvingades med eller mot sin vilja att bli svenskar.
Under perioden 1658–75 kan man tala om en ”förskånskning”. Tidigare hade Skånelandskapen inte haft någon utpräglad särställning inom Danmark, även om de, liksom Själland och Jylland-Fyn, bevarat sin medeltida landskapslag. Efter att den svenska kronan tagit över makten fick den skånska eliten fördelar av att vara både utanför och innanför Sverige, framför allt genom att adeln behöll sina mer omfattande danska privilegier men trots det fick ingå i den svenska eliten.
Den svenska staten var mycket kraftfullare och mer centralstyrd än vad som var fallet med adelsväldet Danmark-Norge. Eftersom skatter och tullar ansågs tillhöra ”fundamentallagarna” enligt Roskildefreden höjdes de av den svenska kronan. Inkvartering av militära ryttare blev en hård börda för bönderna. Trots att dessa bördor även drabbade det kvarvarande Danmark efter det kungliga enväldets införande 1662 upplevdes det knappast lättare av de skånska bönderna. Biskopen i Lund, Peter Vinstrup, förklarade i en predikan att övergången var Guds straff för skåningarnas synder. Men skåningarna kunde återvinna Guds nåd, menade han, genom att vara lojala mot sin nya överhet.
När Danmark anföll Sverige 1675 och skånska kriget bröt ut hoppades många att ordningen skulle återställas och att undersåtarna i Skånelandskapen ånyo skulle bli den danska kungens undersåtar. Det var dock si och så med lojaliteten till den svenska kronan och det blev därför lätt för danskarna att rekrytera skåningar till de gerillaliknande friskytteförbanden, som svenskarna föraktfullt kallade snapphanar (stråtrövare). Inte bara skåningarna gjorde motstånd. Det fanns även motståndsrörelser i Halland, Bohuslän, Jämtland och Härjedalen, där befolkningarna gjorde vad de kunde för att slippa bli svenskar. Även i Halland fanns det snapphanar och en gerillarörelse på Tjörn och Orust. Snapphanestriderna kom att ta en allt större del av arméns krafter i anspråk och ledde till vad man närmast kan kalla inbördeskrig i delar av skånelandskapen. Det väpnade motståndet slogs ner med järnhand i byarna, samtidigt som svenskarna bedrev intensiv psykologisk krigföring. Alla infångade motståndare kallades snapphanar och blev utsatta för en skoningslös behandling i häradsrätterna. Bönder som blev rannsakade i rätten dömdes till döden även för samröre med misstänkta snapphanar. Dödsdomarna verkställdes snabbt genom hängning eller halshuggning, i många fall föregånget av rådbråkning. Friskyttekaptenen (av svenskarna benämnd snapphanen) Hans Severin är en man som dömdes "att spetsas levande, inte invärtes, utan mellan hud och rygg igenom nacken, sedan sättas på pålen, fötterna naglade och händerna bakbundna under en ny galge, med rep om halsen, icke tilldraget. Hans namn slås på galgen.” Om snapphanar infångades av svenskarna, gick de således ett grymt öde till mötes. Syftet var att skrämma och varna andra för vad som kunde hända med den som satte sig upp mot överheten.
Skånska kriget blev en blodig affär, kanske det grymmaste av krig som någonsin utkämpats på nordisk mark. För den unge Karl XI i spetsen av statsledningen måste det ha varit en chock att nästan ha förlorat de rika, nyss vunna Skånelandskapen. Skåne måste därför säkras för framtiden. Det gällde att få invånarna att frivilligt avstå från den särställning som de fick i Roskildefreden. Från 1678 företogs åtgärder som senare kallats för en ”försvenskning.” Detta år uttryckte Karl XI det som att ”gemütherne måtte blifwa dragne ifrån then inclination the till Dannemark hafva”. Befolkningen skulle således vänjas vid det svenska språket genom att predikan och gudstjänst skulle ske på svenska. Sedan Karl XI på riksdagen 1680 lyckats att avsevärt stärka sin makt, var han stark nog att kunna genomdriva sin vilja även i provinserna. En rad genomtänkta åtgärder sattes in som utarbetades av Karl XI tillsammans med den hårdföre Johan Gyllenstierna. Den energiske Gyllenstierna utnämndes till generalguvernör över Skåne, Halland och Blekinge. Han var en hårdför uträttare som gillades av kungen, men misstroddes av aristokratin då han framförde planer på att förstatliga betydande delar av deras egendomar. Gyllenstiernas vision för Skånelandskapens framtid sträckte sig längre än andras.
Prästerskapet och städerna övertalades 1681 att begära att svensk kyrkoordning infördes. De danska prästerna byttes ut mot svenska som givetvis bara predikade på svenska. Alla danska böcker drogs in och förbjöds, liksom all kontakt med Danmark. Majoriteten av befolkningen i Skånelandskapen kunde varken läsa eller skriva, vare sig danska eller svenska. Därför infördes nu raffinerade försvensk-ningsinstrument: ABC-boken, den svenska psalmboken, Altarboken för svenska gudstjänster och Luthers lilla katekes.
Eftersom det var kyrkoplikt tvingades befolkningen till kyrkan för att lyssna på de svenska predikningarna och barnen undervisades enbart på svenska. Klockarna fick i uppgift att hålla läsemöten med traktens barn efter gudstjänsten, något som till en början inte alls uppskattades av de äldre. För att skånelandskapens allmoge inte skulle glömma vem som nu var deras herre, sattes Karl XI:s namnchiffer upp i varje kyrka. Det 1668 grundade universitetet i Lund hade stängts 1675. I juni 1682 återinvigdes universitetet, som nu snabbt kunde få fram svensktalande kyrkoherdar, lärare och statliga tjänstemän.
Många flyktingar återvände från Danmark efter kriget och slog sig ner på sina gamla gårdar, medan någon omfattande invandring från Sverige inte har kunnat beläggas. Även efter kriget förekom flyttningar från Danmark till Skåne, inte bara av hemvändande flyktingar. En man skrev 1699 till den svenska guvernören om en häst han köpt i Köpenhamn och berömde sig att ha infört en bra stridshäst i riket. Det är typiskt för kommunikationen från invånarna till den nya överheten, där det inte framkommer någon rädsla för att omnämna kontakter med Danmark eller den danska tiden och ingen ängsligt påtagen demonstrativ svenskhet. Vardagslivet påverkades därför i begränsad omfattning. Den dåtida befolkningens vardagsspråk kom i realiteten inte att ändras i någon större utsträckning.
På landet införde man 1683 svensk lag och rättegångsordning utan att fråga allmogen och de gamla tingsdomarna ersattes av svenska häradshövdingar. Samma år slutade förhandlingarna med adeln med att de svenska adelsprivilegierna infördes. Adeln förblev dock socialt och ekonomiskt stark i Skåne.
Under skånska kriget hade Skåne och Blekinge, som en bestraffning för invånarnas samröre med fienden, fråntagits sin riksdagsrepresentation. Men vid riksdagen 1686 deltog representanter från alla de tre gamla före detta östdanska landskapen. Den formella inkorporeringen i Sverige var därmed ett juridiskt faktum, nästan 30 år efter Roskildefreden.
Efter 1809 har den centralstyrda svenska propagandan genom de två senaste århundradena fått befolkningen att tro att Sveriges nuvarande gränser är dess ”naturliga” sedan urminnes tider. Den centralstyrda propagandan har varit så skicklig att försvenskningen blivit så effektiv att majoriteten av Sveriges befolkning i dag tror att Sverige alltid varit ett land med ett folk och ett språk. De flesta svenskar tror att befolkningen i alla våra landskap alltid varit svenskar, men att vissa delar periodvis varit ockuperade av grannländerna.
Tuesday, December 2, 2014
Världens största bedrägeri i mänsklighetens historia
Av alla bedrägerier som begåtts och är i upptågande så leder pyramidspelet som pågår med våra valutor. De flesta har inte ens klart för sig skillnaden mellan valuta och pengar. Inte ens de som skrivit våra uppslagsverk har klart för sig vad som menas med pengar. Från historisk tid har pengasystemen baserats på vikten av ädelmetaller, framförallt silver och guld. När en valuta som sedlar utgivits har utgivaren garanterat att innehavaren vid anfordran kunnat lösa in sina sedlar mot en bestämd mängd guld, eller silver. Redan från 1745 pågick en uppblåst sedelutgivning i Sverige, vilket i praktiken gjorde dessa sedlar oinlösbara. Således hade man i Sverige infört pappersmyntfot. Sedan dess har man omväxlande infört silvermynt, guldmyntfot och pappersmyntfot, för att i dag enbart ha en fiatvaluta.
Idag finns det nästan inga pengar i omlopp, utan huvuddelen av betningsmedlen utgörs av fiatvalutor baserade på en så kallad pappersmyntfot, eller på ren och skär tro. Bakom pappersedlarna finns inget egentligt värde och systemet fungerar bara så länge marknaden har ett förtroende för utgivaren och sedeln har i stort sett samma värde i övermorgon som den hade i förrgår. Problemet med fiatvalutor är att de skapas ur tomma intet genom ett system där t ex den amerikanska staten ger ut en IOU (obligationer) från sitt finansdepartement varvid statsskulden ökar. I nästa steg säljer riksgälden obligationerna till bankerna som i sin tur säljer dem vidare till Federal Reserve Bank. Ur tomma intet skriver Federal Reserv ut en check till bankerna från en checkbok som de har noll cent på sitt konto. På så vis skapar valuta utan att det finns några egentliga underliggande värden.
När väl valuta skapats spenderar staten pengarna på sociala program, samhällskostnader och försvar. Efter detta steg kommer bankerna in och multiplicerar på ett magiskt sätt mängden med pengar genom att skapa ännu mer IOU ut tomma intet. Den simple löntagare arbetar sedan för att gottgöra dessa tal. Alla löntagare beskattas genom direkta skatter och inflation, vilken staten skapar när den trycker upp valuta ur tomma intet.
Problemet är att systemet är riggat så att för de belopp som staten ger ut som valuta måste den betala ränta. Räntan plus det ursprungliga skuldbeloppet gör att staten aldrig kan komma ur detta pyramidspel utan att det sker en kollaps. Om staten ger ut två IOU så måste den lägga på en IOU som ränta. Således är staten skyldig mer än den skapat som ett lån. Genom detta system så ökar hela tiden skulden fortare än de belopp som staten skapar. Så nu måste staten skapa mer pengar till att existera för att klara balansräkningen. Om staten börjar betala av sin skuld så går systemet in i en deflation vilket leder till en kollaps. Detta är vad som sker just nu i Europa, trots att man desperat försöker att skapa en inflation på 3 procent!
Mike Maloney har hållit flera utmärkta föreläsningar i ämnet, ur vilken The Case for $20,000 oz Gold - Debt Collapse är ett bra början att starta för de som vill förstå varför vi inte kan räkna med att nuvarande system kommer att kunna överleva. Frågan är bara hur länge.
Idag finns det nästan inga pengar i omlopp, utan huvuddelen av betningsmedlen utgörs av fiatvalutor baserade på en så kallad pappersmyntfot, eller på ren och skär tro. Bakom pappersedlarna finns inget egentligt värde och systemet fungerar bara så länge marknaden har ett förtroende för utgivaren och sedeln har i stort sett samma värde i övermorgon som den hade i förrgår. Problemet med fiatvalutor är att de skapas ur tomma intet genom ett system där t ex den amerikanska staten ger ut en IOU (obligationer) från sitt finansdepartement varvid statsskulden ökar. I nästa steg säljer riksgälden obligationerna till bankerna som i sin tur säljer dem vidare till Federal Reserve Bank. Ur tomma intet skriver Federal Reserv ut en check till bankerna från en checkbok som de har noll cent på sitt konto. På så vis skapar valuta utan att det finns några egentliga underliggande värden.
När väl valuta skapats spenderar staten pengarna på sociala program, samhällskostnader och försvar. Efter detta steg kommer bankerna in och multiplicerar på ett magiskt sätt mängden med pengar genom att skapa ännu mer IOU ut tomma intet. Den simple löntagare arbetar sedan för att gottgöra dessa tal. Alla löntagare beskattas genom direkta skatter och inflation, vilken staten skapar när den trycker upp valuta ur tomma intet.
Problemet är att systemet är riggat så att för de belopp som staten ger ut som valuta måste den betala ränta. Räntan plus det ursprungliga skuldbeloppet gör att staten aldrig kan komma ur detta pyramidspel utan att det sker en kollaps. Om staten ger ut två IOU så måste den lägga på en IOU som ränta. Således är staten skyldig mer än den skapat som ett lån. Genom detta system så ökar hela tiden skulden fortare än de belopp som staten skapar. Så nu måste staten skapa mer pengar till att existera för att klara balansräkningen. Om staten börjar betala av sin skuld så går systemet in i en deflation vilket leder till en kollaps. Detta är vad som sker just nu i Europa, trots att man desperat försöker att skapa en inflation på 3 procent!
Mike Maloney har hållit flera utmärkta föreläsningar i ämnet, ur vilken The Case for $20,000 oz Gold - Debt Collapse är ett bra början att starta för de som vill förstå varför vi inte kan räkna med att nuvarande system kommer att kunna överleva. Frågan är bara hur länge.
Thursday, December 12, 2013
Fem skäl till av Schweiz är bättre än Sverige
Alla individer agerar mer eller mindre med ett egenintresse, så även politiker. Problemet är bara att politikerklassens egenintresse inte överensstämmer med medborgarnas. Det finns bara ett land på denna planeten som lyckats balansera medborgarnas egenintresse mot politikerklassens och det är Schweiz. Det är ingen slump att schweizarna lyckats bättre än Sverige och de andra länderna i Europa. Här följer fem skäl till att Schweiz är bättre än Sverige.
1. Bördan av de offentliga utgifterna är lägre i Schweiz. Enligt OECD förbrukar den offentliga sektorn endast 33,44 procent av bruttonationalprodukten (BNP) i Schweiz, jämfört med 49,16 procent av BNP i Sverige.
2. Schweiz konstitution bygger på en äkta federalism, med en nationell regeringen som ansvarar för endast omkring en tredjedel av de offentliga utgifterna. Sverige skulle kunna överföra en större del av de offentliga utgifterna till länen och regionalisera besluten.
3. Schweizarna har en stark rätt att kontrollera sina egna personliga uppgifter och landet för en stark politik för att skydda medborgarnas fri- och rättigheter, inklusive en hög finansiell integritet. I Sverige kan Kronofogden titta på ditt bankkonto utan att ens behöva en husrannsakan.
4 . Schweiz har en positiv form av multikulturalism med människor som lever tillsammans i fred trots olika språk och olika religioner. I Sverige fungerar det dock inte lika bra.
5 . Vapeninnehav är genomträngande i Schweiz, och det schweiziska folket värdesätter denna frihet högt. Dessutom måste man beundra nationen därför att alla arbetsföra män har helautomatiska gevär i sina hem? Man är mycket bra på att skydda denna frihet. I Sverige får bara polisen och brottslingar ha automatvapen.
1. Bördan av de offentliga utgifterna är lägre i Schweiz. Enligt OECD förbrukar den offentliga sektorn endast 33,44 procent av bruttonationalprodukten (BNP) i Schweiz, jämfört med 49,16 procent av BNP i Sverige.
2. Schweiz konstitution bygger på en äkta federalism, med en nationell regeringen som ansvarar för endast omkring en tredjedel av de offentliga utgifterna. Sverige skulle kunna överföra en större del av de offentliga utgifterna till länen och regionalisera besluten.
3. Schweizarna har en stark rätt att kontrollera sina egna personliga uppgifter och landet för en stark politik för att skydda medborgarnas fri- och rättigheter, inklusive en hög finansiell integritet. I Sverige kan Kronofogden titta på ditt bankkonto utan att ens behöva en husrannsakan.
4 . Schweiz har en positiv form av multikulturalism med människor som lever tillsammans i fred trots olika språk och olika religioner. I Sverige fungerar det dock inte lika bra.
5 . Vapeninnehav är genomträngande i Schweiz, och det schweiziska folket värdesätter denna frihet högt. Dessutom måste man beundra nationen därför att alla arbetsföra män har helautomatiska gevär i sina hem? Man är mycket bra på att skydda denna frihet. I Sverige får bara polisen och brottslingar ha automatvapen.
Saturday, September 7, 2013
Kaos och annalkande storkrig i Mellanöstern
Om våra politiska ledare i västvärlden fortfarande tror att de har makten att påtvinga sitt varumärke för fred och frihet i Mellanöstern, så bör de snarast checka in på ett dårhus.
För fem år sedan när krigen i Irak och Afghanistan fortfarande var i full gång röstade nästan alla amerikanska medborgare för den kandidat som de trodde skulle kunna göra det bästa jobbet att få slut på konflikterna. Bortsett från enstaka eller sporadiska konflikter på andra håll, var Irak, Afghanistan och Iran de enda heta områdena med en långsiktigt ifrågasatt stabilitet vilka kunde allvarligt ifrågasättes.
I fokus för USA och dess allierade i Nato handlade det strikt om dessa tre länder. Och politikernas utmaning handlade strängt taget om att ta hem trupperna utan att lämna kaos i deras kölvatten. Den palestinsk-israeliska konflikten pågick naturligtvis som alltid. Men i motsats till de nya krigen på andra håll handlar det om en sex decennier gammal konflikt, som knappast bedömts som en de-stabiliserande faktor i regionen. Sammanfattningsvis talar vi om två, kanske tre, allvarliga konflikter att oroa sig, med måttlig påverkan på världens stormakter. Med andra ord såg man inget brett hot mot den globala ekonomin. Förhoppningarna var höga om en framtida långsiktig stabilitet.
Om vi nu spolar framåt till slutat av augusti, 2013, ser envar hur dramatiskt bilden har förändrats betydligt. Ordet "stabilitet" har helt och hållet strukits ur lexikonet. Alla observatörer i regionen har sett hur samtliga länder i regionen påverkas; internt och externt, politiskt och socialt, handel, tillströmningen av flyktingar och av omstörtande konflikter.
Länder som Egypten, Libyen, Jemen och Pakistan är samtliga i olika stadier av kollapsade stater, där rättssamhället är långt borta och kaos börjar ta över. Värst av allt, nya krig har tillkommit och sprids snabbt. Iraks "arabiska uppvaknande" var tidigare delansvarigt för slutet av inbördeskrig. Nu är det begravd och bortblåst. I dess ställe har en ny, ännu mer virulent form av etniska stridigheter återkommit. Samtidigt har jihadister från hela världen tillströmmat till Syrien, vilka även bidrager till att återuppväcka bränderna i Irak.
Men den som fortfarande tror att det finns en mur som omger området som kan avskärma konflikten borde checka in på samma mentalinstitution som de vilka tror sig kunna fixa problemet.
Till skillnad från de konflikter fem år sedan, har världens stormakter dragit en linje i sanden - USA och dess allierade i Nato visavi Ryssland och Kina. I motsats till det förflutna, är amerikanska och ryska slagskepp på väg in i området.
Hur går det för Syrien?
Tyvärr sitter det rätt på toppen av en serie av förkastningar som delar regionen i många linjer.
Den första förkastningslinjen är den tusenåriga konflikten mellan shia och sunni, som går tillbaka till Muhammeds död år 632.
Fram till förra seklet, var den mestadels begravd. Nu har den exploderar i ett regionalt krig. Denna konflikt har varit den enskilt största faktorn bakom de 134.000 civila dödsoffer i Irakkriget och 106.000 dödsfall hittills i den syriska konflikten. Konflikten har uppslukat nästan hela regionen, där granne ställs mot granne, land mot land, även terrorism mot terrorism.
Områden med betydande nationer på Shia sidan inkluderar Iran, Irak och Syrien, samt på den sunnitiska sidan, Saudiarabien, Egypten och Turkiet. Mest terroristorganisationer och andra organisationer faller också in i det ena eller andra lägret.
Vilken sida är USA på? Svar: Varken och båda!
I Irak är USA den shiitiska sidan. Den avsatte den sunnitiska Saddam Husseins regim, kasta slutligen hela nationen i händerna på Iran.
I Syrien spelar Obama-administrationens förslag inför USA:s kongress att bomba Assad direkt i händerna på sunnimuslimska jihadister.
Och i hela regionen stöder USA repressiva sunnitiska regimer, där den stora delen shiitiska befolkningen befinner sig i olika stadier av revolt.
Den andra förkastningslinjen handlar om kampen mellan muslimsk fundamentalism och modernism, mellan dem som söker en återgång till medeltiden och de som vill gå vidare in i det tredje årtusendet. Denna förkastningslinje delar upp det syriska upproret mellan reformister och jihadister och får Egypten att spricka sönder i sömmarna.
Den tredje förkastningslinjen är den djupaste av alla och skär rätt genom Syrien. Jag talar om väst visavi öst, särskilt mellan USA och Västeuropa mot Ryssland och Kina.
Denna konflikt är inte baserad bara på återuppvärmda minnen från det kalla kriget. Inte heller är det en konflikt mellan vänner med inkompatibla kroppsspråk. Istället har konflikten alla kännetecken från en uppvärmning av ett kallt krig mellan gamla makter på tillbakagång och nya på uppgång.
Sammanfattningsvis representerar dagens Syrien konflikt både metaforen och korsningen av fler-dimensionella politiska och ekonomiska jordbävningar som kan komma att genljuda över större delen av regionen och sprida sig till stora delar av världen.
Till skillnad från det förflutna har de ekonomiska konsekvenserna av pågående fas av denna regionala konflikt - och möjligen globala - blivit gränslös.
Fråga dig själv: Hur kommer det att påverka energipriserna? Hur kommer energipriserna att påverka inflationsförväntningarna och räntor? Vad gör du för att tjäna på detta och att skydda dig själv mot en finansiell härdsmälta?
Subscribe to:
Posts (Atom)