Muslimska brödraskapet infiltrerar USA:s regering och EU

Man skulle kunna tro att världspressen är intresserad av att förmedla nyheter om radikala gruppers planer på att störta vår västerländska kultur och ersätta den med en Islamisk totalitär diktatur. Sanningen är att ledande tidningar som New York Times, Washington Post, London Times, Le Monde, Bild, Dagens Nyheter och La Repubblica inte vågar skrika ut några avslöjanden med feta rubriker på förstasidorna.

Den 7 november 2001 genomförde polisen i Schweiz en räd mot Youssef Nada, på begäran av Vita huset som ett första tillslag efter 9/11 mot finansiering av terrorism. Youssef Nada var chef för Al-Taqwa Bank of Lugano, som har haft ett aktivt samarbete med Muslimska brödraskapet i mer än 50 år. Nada medgav att han är en av organisationens internationella ledare. Det muslimska brödraskapet, betraktas som den äldsta och viktigaste islamistiska rörelsen i världen. Brödraskapet grundades av Hasan al-Banna 1928 under mottot, "Allah är vårt mål. Profeten är vår ledare. Koranen är vår lag. Jihad är vår väg. dö i vägen för Allah är vår högsta hopp". Amerikanska och schweiziska utredare fann att Al-Taqwa Bank begått brott som penningtvätt och finansiering av en rad islamiska terrorgrupper, inklusive al-Qaida, Hamas (den palestinska systerrörelsen till det muslimska brödraskapet), de algeriska GIA och tunisiska Ennahdah rörelserna.

Det viktigaste fyndet vid räden mot Nada var ett manifest som i underrättelsekretsar kommit att kallas "Projektet". Innehållet har hållits topphemligt till nu av en grupp västerländska underrättelsetjänster. Först genom den schweiziska journalisten Sylvain Besson från tidningen Le Temps, och hans bok La conquête de l'Occident publicerad i oktober 2005 avslöjades syftet med manifestet; vilket visade sig vara en muslimsk färdplan för att infiltrera och besegra västvärlden. en underrättelsetjänsteman beskrev manifestet som en hemlig plan för att införa en totalitär Islamisk ideologi genom infiltration av de västerländska samhällena.

Av de dokument som beslagtogs vid razzian i Nadas schweiziska villa fann man en 14-sidig plan skriven på arabiska, daterad den 1 December 1982. I planen beskrives hur man genom en 12-punkters strategi avser att "upprätta en islamisk regering på jorden". Dokumentet har kommit att gå under benämningen projektet. Enligt vittnesmål givna av Nada till de schweiziska myndigheterna var det osignerade dokument utarbetat av "islamiska forskare" knutna till det muslimska brödraskapet.

Vad som gör projektet så annorlunda från islamistisk standardretorik som "Död åt Amerika! Död åt Israel!" och "etablerande av det globala kalifatet!" är att det representerar en mer flexibel idé om hur en kulturell invasion kan genomföras i västvärlden. Dokumentet uppmanar till ett utnyttjande av olika taktiker, allt från invandring, infiltration, övervakning, propaganda, protester, bedrägeri, politisk legitimitet och terrorism. Detta har utgjort det muslimska brödraskapets huvudplan under mer än två decennier. Vi ser nu flera exempel på dettai hela Europa och Nordamerika, som politiska erkännanden av parallella islamistiska statliga organisationer i Sverige, de danska Muhammed-teckningarna, den parisiska bil-brännings-intifadan under november förra året, och terroristattackerna den 7/7 i London. Planen som beskrivs i projektet har visat sig överväldigande effektiv.

Nu tar den amerikanska nyhetskanalen The Blaze (som har fler tittare än hopplöst vänstervridna CNN) en explosiv mini-serie i två delar. The Blaze journalister har undersökt hur det muslimska brödraskapet infiltrerat den amerikanska regeringen och hur USA:s säkerhet står på spel på grund av regeringen Obama på ett riskfyllt sätt försöker dölja sanningen. Det borde ingå i allmänutbildningen att oavsett tro och politisk uppfattning ta till sig sanningen om hur västvärlden infiltreras av radikala muslimska organisationer. 



Dokumentären finns tillgänglig på internet genom The Blaze hemsida:  http://www.theblaze.com/theproject/. Dokumentären sätter aktuella händelser i ett historiskt sammanhang. Under hela 1930- och 40-talen, infiltrerade kommunister Amerikas förenta staters regering på samma sätt som det muslimska brödraskapet försöker infiltrera regeringen idag. De som slog tillbaka mot kommunistisk infiltration, som senator Joe McCarthy blev förföljda på sin tid och baktalas i historieböckerna trots att medlemmar i kommunistpartiet bevisades infiltrera regeringen. Är dessa attacker berättigade? Titta på gratis höjdpunkterna från dokumentären om projektet och läs 1963 kommunistiska mål som i detalj visar på hur extremister i det förflutna har planerat att genomföra sina radikala ideologier utan att massorna märker det.

Läs direkt i de dokument som The Blaze publicerat på sin hemsida: http://www.glennbeck.com/publish/uploads/2012/09/The-Project-Arabic-and-English.pdf, http://www.investigativeproject.org/documents/misc/20.pdf, http://www.uhuh.com/nwo/communism/comgoals.htm


För de som inte sett dokumentären The Third Jihad från 2008 är det hög tid att ägna en timma åt en fängslande film som utforskar den radikala sidan av islam i Amerika och vilket hot en i USA "hemmagjord jihad" utgör mot den nationella säkerheten, yttrandefriheten och "den amerikanska livsstilen".

Filmens berättas av den hängivne muslimen Dr. M. Zuhdi Jasser, som inleder med följande uttalande: "Detta är inte en film om islam den handlar om hotet från den radikaliserade islamiska rörelsen. Endast en andel av världens 1,3 miljarder muslimer är radikala. Det är om dessa filmen handlar om".

De fattiga blir bara fler och fler under Barack Obama

År 2006 fanns det enligt US Census Bureau 12,3 procent fattiga och under Barack Obamas regering har talet ökat till 15 procent under 2011. Det inbär att 46,2 miljoner människor lever under den amerikanska fattigdomsgränsen. Det är den högsta siffran sedan 1960-talet då reformen som skulle bekämpa fattigdomen infördes. Detta är första gången som det så kallade Gini-index visat en årlig ökning sedan 1993 (vilket var det tidigaste år med jämförbara mått på inkomstskillnader). Det är en olyckligt timing för Obama och hans parti bara sju veckor innan valet äger rum.

Den ökade skillnaden påverkas av inkomstökningar i det övre skiktet och en nedgång för medelinkomsttagarna. Den reala högsta kvintilen av inkomsttagare ökade till 1,6 procent. Dessa data väcker en central fråga i presidentvalsdebatten om att skydda medelklassen mot förluster. Under den demokratiska kongressen förra veckan, talade politikerna sällan om de fattiga. De fokuserar i stället på de goda gåvornas politik med stöd till medelklassen och för att förhindra familjer från att falla ned ekonomiskt. Medelinkomsttagarna kommer säkert att visa intresse för de nya data vilka visar på att deras inkomster minskar. Obama bryr sig mindre om de fattiga, därför att hans politik misslyckats att skapa bättre villkor för låginkomsttagarna och det fattiga.

Problemet med vänsterns resonemang om inkomstklyftor och låga löner är att deras lösningar inte är förenliga med verkligheten. Sedan president Lyndon B. Johnson införde sitt krig 1964 mot fattigdomen i USA har generationer levt på bidrag utan att kunna komma ur bidragsträsket. Låginkomsttagare sugs in i systemet och blir helt beroende av statens goda gåvor. De tjänar mer på att leva på bidrag än att söka arbete. Med andra ord har den amerikanska staten betalat de fattiga för att inte söka arbete under 40 år. Johnsons dröm är snarare numera en mardröm. Data från US Census Bureau visar att andelen fattiga föll stadigt under 1950-talet och under början av 1960-talet, men sedan stagnerade antalet efter att kriget mot fattigdom genomfördes. Politikerna må ha de bästa intentionerna, men i realiteten så fungerar inte socialiserade reformer. Att ta pengar från Johan och ge till Stina skapar varken tillväxt eller välstånd. I realiteten betalar staten de fattiga för att hålla dem kvar i sin fattigdom.

President Obama har återigen lyckats att bevisa att vänsterns fördelningspolitik byggd på traditionella socialistiska idéer inte fungerar. Det stora problemet för vänstern är de inte vill acceptera att fördelningspolitiken är en myt som inte stämmer med verkligheten. Strävan efter jämnlikhet skapar inte välstånd utan begränsar välståndet i samhället. Att skatta de rika fattiga och fördela deras välstånd med tvång till de sämst ställda skapar inte något välstånd och hjälper inte de fattiga på sikt. De rika flyr till andra länder med förmånligare beskattning och kvar blir de fattiga. De rikas pengar kommer att satsas i andra länder i stället för i det egna landet. Och fattiga erbjuder inte några jobb till andra fattiga. Med nuvarande system i USA och Sverige förlorar de fattiga inte bara sina bidrag om de överväger att ta ett jobb, de förlorar även på att de måste betala skatt.

Artiklar som "Klasskamp på agendan i USA-valet" i SvD är skrivna av fullkomligt felinformerade vänster journalister med en klar agenda som tagen ur 150-års klassisk vänsterretorik.

Det finns inget bättre system än den fria marknaden för att eliminera fattigdom och nå fram till ett högt välstånd för alla. Att det finns rika är något som alla tjänar alla på. Och många rika har startat företag utan bidrag med två tomma händer som Ingvar Kamprad. Sverige hade varit ett bättre land om man inte jagat ut rika som Kamprad och skapat minimilöner samt bidrag så att många inte skall göra sig besväret värt att söka sig ett arbete.

Vad är rättvisa skatter? Fem procent av de amerikanska hushållen står för 40 procent av skatterna

En femtedel av de svenska hushållen står för hälften av skatterna

Av de skatter som de svenska hushållen betalar kommer nästan hälften från den femtedel av hushållen med högst inkomster. De 40 procent av hushållen som har de högsta inkomsterna, står för två tredjedelar av hushållens totala skattebetalningar. Höginkomsttagarna i Sverige utgör en betydelsefull grupp vad gäller deras bidrag till den offentliga sektorns finansiering.  Hur står förhåller sig detta i förhållande till de amerikanska hushållen?

President Barack Obama säger att vissa måste betala ännu mer i skatt om USA skall kunna bemästra sitt gigantiska budgetunderskott och förse den offentliga sektorn med ännu mer pengar. Han föreslår därför att rikaste amerikanerna betalar högre skatter. Det är helt rättvist enligt Obamas socialistiska synsätt. Hans republikanska motståndare, Mitt Romney, anser att underskottet kan reduceras utan att höja skatterna och att regeringen kan strama åt utgifterna. Romney anser att höjda skatter för höginkomsttagarna skulle vara oklokt och orättvist. President Obama attackerar framgång på ett oamerikanskt sätt menar Romney.

Marginalskatten för de högsta inkomsterna i USA har gått från 7% år 1913 till skyhöga 92% under 1950-talet och ned till till 28% med skattereformen från 1986, till 39,6% under president Clinton till dagens 35%. Obama vill nu höja marginalskatten, medan Romney vill införa skattesänkningar samtidigt som man eliminerar kryphål och många avdrag.

Under de senaste tre decennierna har amerikanerna, inklusive de flesta rika, betalat mindre av sina inkomster i skatt. Höginkomsttagarna har haft högre inkomster och betalat mer av skatterna, samtidigt som ett växande antal låginkomsttagare har betalat mindre och i vissa fall ingen skatt alls. Oavsett om det är rättvist är det en fråga om hur detta påverkar utrymmet och viljan att investera i nya företag.

Framträdande fakta påvisar att, de amerikanska höginkomsttagarna i grupperna 5%, 1% och toppgruppen 0,1% har erhållit större inkomster och samtidigt betalat en allt större andel av den federala skatten. Från Ronald Reagan till Barack Obama, har skattelagstiftningen justerats ett flertal gånger samtidigt som ekonomin har haft sina upp- och nedgångar. Andelen federala skatter som betalas av de 5% och 1% som tjänar mest har ökat snabbare än deras inkomster gjort.

Fem procent av de amerikanska hushållen står för 40 procent av skatterna 

På 1980-talet tjänade de översta 5% inkomstskiktet i genomsnitt 22,6% av inkomsterna och betalade 28,5% av skatterna.

Under 1990-talet tjänade de översta 5% inkomstskiktet i genomsnitt 25,3% av inkomsterna och betalade 34,3% av skatterna.

Under 2000-talet tjänade de översta 5% inkomstskiktet i genomsnitt 28,4% av inkomsterna och betalade 40,3% av skatterna.

Det betyder inte att höginkomsttagarna lever på mindre pengar. Den översta gruppen på 1% hade genomsnittliga inkomster på 1.530.773 dollar under förra året (upp 174.083 dollar från 2004) och betalade federala skatter med 422.915 dollar (upp 20.704 dollar från 2004), enligt beräkningar gjorda av Tax Policy Center. De genomsnittliga skattesatserna har sänkts för alla i USA. Totalt biter skatterna mer på de rika vars inkomster huvudsakligen kommer från realisationsvinster och utdelningar. Över hela inkomstspektrumet föll andelen av amerikanernas inkomst som gick skatter under 1980-talet, steg under 1990-talet och sjönk igen under 2000-talet. I år kommer skatter och andra intäkter att omfatta två tredjedelar av de federala utgifterna, varför regeringen Obama kommer att behöva låna resten.

För den högsta toppgruppen på 1%, vars inkomster är mer volatila än andra, var den genomsnittliga skattesatsen under 2007 28,9%, under 1995 Clinton-eran 35,3%, vilket var högre än 1986 under Reagan-eran med 24,6%. De flesta amerikaner har dock erfarit att andel av inkomsten som går till skatt fallit stadigt. För medelinkomsttagare minskade skatten från 18,9% 1979 till 16,6% år 1999 för att nå 14% under 2007, vilket inträffade innan lågkonjunkturen och ytterligare skattesänkningar.

De rika betalar betydligt mer av sin inkomst i skatt än medelklassen. Så vad betalar de super-rika i genomsnitt?
Enligt Internal Revenue Service årliga rapport från 400 skattebetalare som rapporterat genomsnittliga inkomster på 200 miljoner dollar visade det att de betalat 19,9% av sin justerade bruttoinkomst i federal inkomstskatt under 2009, väl över den skattesats som betalas av medelklassen. De med inkomster mellan 100.000 och 200.000 dollar till exempel betalade ca 12%.

De lyckliga 400 höginkomsttagarna betalade en lägre skattesats än de inte riktigt så rika, vilka hade inkomster över 1,5 miljoner dollar. Den främsta orsaken var att mer än 60% av de 400 höginkomsttagarna kom från utdelningar eller kapitalvinster under 2009, som beskattas med en marginalskatt på 15%, vilket är lägre än många löntagares inkomstskattesats.

Andelen skatter som betalas av amerikanernas lägsta bottenskiktet på 40% har krympt som andel av inkomsten. År 2007 erhöll det nedre 40% skiktet av löntagarna 14,9% av inkomsterna (inklusive värdet av statliga förmåner) och betalade 5,9% av alla federala skatter. År 1979 hade de en större andel (17,4%) av intäkterna och betalade mer (9,5%) av skatterna.

Ett växande antal amerikaner betalar inte någon inkomstskatt över huvud taget. De tjänar inte tillräckligt, eller så lever de på det sociala trygghetssystemet, eller så får de skattelättnader riktade till lågavlönade arbetstagare. Under 2011 har cirka 46% av de amerikanska hushållen, enligt Tax Policy Center, inte betalat någon inkomstskatt, eftersom så många under Obama har sett sina lönecheckar krympa eller försvinna. Även under de bättre åren under 2000-talet betalade ungefär 40% av hushållen inte någon federal inkomstskatt. De flesta påläggs dock arbetsgivaravgifter, vilka bidrar till att finansiera "Social Security" och "Medicare". Även om en femtedel av hushållen inte betalar vare sig federal inkomstskatt eller arbetsgivaravgifter, betalade många delstatliga och andra lokala skatter.

Färre amerikaner än någonsin sedan 1981 ingår i arbetskraften! Detta är katastrof Obamas ekonomiska politik!

Fastän Washington gör sitt absolut bästa för att presentera fredagens (2012-09-07) arbetslöshetssiffror i ett gynnsamt ljus, är det i verkligheten en renodlad katastrof. Den officiella arbetslösheten i USA har sjunkit från 8,3% till 8,1% i augusti. Men dessa rubriker döljer tre extremt oroande fakta:

För det första: Den amerikanska ekonomin skapade bara patetiska 96.000 jobb i augusti. Det var långt under prognoserna för sysselsättningen som trodde att 200.000 nya jobb skulle tillkomma. Men redan under juni och juli såg vi låga tal som hamnade på 41.000 färre jobb än prognostiserat.

För det andra: Antalet nya jobb som adderas per månad störtdyker! Under juli tillkom 141.000 jobb, vilket är långt färre än väntat. I augusti tillkom det endast 96.000 jobb, vilket är 30% färre än väntat. På denna kurs ryser jag vid tanken på hur illa nästa månads rapport kommer att utfalla!

Och för det tredje: Arbetskraften krymper i en alarmerande takt! Arbetslösheten - andelen av arbetskraften som är arbetslösa - minskade något. Inte därför att människor helt plötsligt hittar jobb, utan därför att amerikanerna lämnar arbetskraften i stora mängder. De kastar helt enkelt in handduken och ger upp hoppet om att någonsin hitta ett jobb!

Här är ett chockerande faktum som kan sätta allt i perspektiv: Färre amerikaner ingår i arbetskraften än någon gång sedan 1981! Det har gått 31 långa år sedan1981! Kan det råda något tvivel om att detta är dåliga nyheter. USA:s dåliga nyheter kommer hack i häl på usla rapporter från Europa, fruktansvärda nyheter från Asien och andra nedslående rapporter från USA.

Till detta skall läggas risken för att USA går överstyr i ett skattemässigt Armageddon orsakat av president Obamas extrema vänsterpolitik. USA hotas av de största skattehöjningarna i landets historia. Mot erfarenhet av vad som hände i Sverige under statsminister Olof Palmes vilda framfart under 1970-talet ser det mörkt ut om Obama skulle vinna valet och svårt för Romney att klara ut problemen. Inte undra på att stora multinationella företag som FedEx och Intel visar på dåliga resultat, vilka faller ned som bomber på Wall Street till vänster och höger!

Därtill öppnar centralbankerna kranarna så att de kan spy ut pengar ur tomma intet i Europa, Storbritannien, och USA på bred front. Och detta rör inte en ytterligare runda för några rika bankirer, eller stimulanspengar som kanaliseras till de feta politiska intressegruppernas anhängare. Vi talar inte om några miljarder extra euro, pund och dollar som strös som något slags magisk fe-damm på ekonomin. Nej jag talar om den största floden av praktiskt taget värdelösa valutor världen någonsin har sett! Vi har alla all anledning att inse att en monetär tsunami är på väg vilken kommer att utplåna otaliga besparingar, investeringar och förmögenhet för miljoner amerikaner och européer. För de som vill skydda sig mot stora förluster finns det all anledning att lyssna till de råd som Weiss Research i Florida ger sina kunder.

Anti-Obama dokumentär gör stor succé i USA och ligger på sjunde plats efter the Dark Knight Rises och The Odd Life of Timothy Green

Den Indiske invandraren Dinesh D'Souzas Obama-dokumentär utforskar presidentens påstådda icke koloniala rötter. Filmen ligger nu på topp 10 i Amerika. Biografer runt om i USA rapporterade sina biljettintäkter måndagen den 27 augusti och siffrorna visade sig lysande för "2016: Obamas Amerika." Hur bra? Filmen ligger nu på sjunde plats i USA, framför högt rankade "Premium Rush" och "Springs Hope", med Meryl Streep.

Enligt Filmfans.com är dokumentären nu den konservativa dokumentären i alla kategorier som tjänat in mest pengar någonsin. Enligt Washington Post är filmen också den sjätte mest populära av av alla kategorier. Filmen har hittills spelat in 9,3 miljoner dollar enligt Box Office Mojo.

Detta var visserligen den näst lägsta inkomstbringande helgen i år, men filmens sju veckors distanserar fortfarande andra tillräckligt för att göra den till den mest framgångsrika konservativa politiska dokumentären genom tiderna, enligt definition och rangordnade av Box Office Mojo. 

Dinesh D’Souza är född i Mumbai, Indien och kom till USA som utbytesstudent. Efter sin examen från Dartmouth College i USA 1983 gick han vidare till att arbeta för Ronald Reagan i Vita huset som en politisk analytiker.

Under 2010 gav han ut boken "The Roots of Obama’s Rage" vilken ligger till grund för filmen 2016: Obamas Amerika. Boken anses i USA som den mest inflytelserika politiska publikationen under 2010 och har även blivit en riktig storsäljare.

Filmen 2016 om Obamas Amerika tar publiken på en gripande visuell resa in till hjärtat av världens mest mäktiga ledare med syftet att avslöja Obamas missmod från sitt förflutna och hur detta kommer att kunna förändra Amerika under den kommande mandatperioden på fyra år. Filmen ställer frågan: "Om Obama vinner en andra period, var kommer amerikanen att befinna sig år 2016?".

Under valkampanjen 2008 hungrade majoriteten i USA för en ledare som de hoppades skulle kunna förena landet och ordna upp den ekonomiska krisen. Många amerikaner investerade sitt hopp i en man som man inte riktigt kände till. Medelamerikanen känner dåligt till Obamas förflutna, vilka tankar har har och vad hans innersta mål är. 

Jagad av tiden reste författaren Dinesh D'Souza över fyra kontinenter för att hitta svaren på Obamas förflutna och kunna avslöja var Amerika kommer att befinna år 2016. Under resan upptäcker han hur Obamas slogan om "hopp och förändring" blev radikalt missförstådd. D’Souza identifierar nya krutdurkar där krig kan uppkomma genom olika gruppers kamp om makten. Resan går genom de gamla koloniala imperierna och USA som byggt sitt imperium på frihet och lika rättigheter. I kontrast möts vi av den pågående förändringen av många nationer och utformningen av den globala utvecklingen.

Det råder ingen tvekan om att "2016 Obama’s America" väcker olika känslor och för många bekräftar de farhågor som man redan haft om vem presidenten verkligen är. 

Ingen eller låg bolagskatt ökar välfärden mest

De flesta väljare är irrationella och väljer sådana lösningar som de tycker låter bra utan att ha stöd av fakta. Den engelske filosofen och författaren Bertrand Russell ansåg att "det inte finns några gränser för de orimligheter som en regering kan få medborgarna att tro på". Under de senaste århundradet har flertalet politiker fått väljarna att tro på jämlikhet och att en hög beskattning på produktionen kommer att ge ett ökat välstånd. Denna villfarelse har lett en het debatt genom åren och när nu regeringen Reinfeldt vill sänka bolagsskatten och Annie Lööf ger sitt stöd så går vänstern till attack med samma ogrundade argument som de haft under de senaste hundra åren.

Till alla Marxisters förtret så har det varit marknadsekonomin som skapat vårt välstånd och dragit upp miljoner fattiga ur nöd och misär. Sovjetunionen och Kina var de största experimenten med Marxistisk ekonomi och de har klart påvisat att drömmen om den egalitära staten är en utopi, vilken inte har någon kraft att skapa det välstånd som marknadsekonomin kan åstadkomma. Problemet är dock att desto lägre skatterna är på de rikaste och på bolag desto större blir tillväxten och välfärden för alla.

William McBride har i en studie för Tax Foundation (www.taxfoundation.org) påvisat att sänkta arbetsgivaravgifter inte har någon påtaglig effekt på tillväxten, men att låga bolagsskatter och inkomstskatter har den största effekten. Företagarnas chefekonom Lars Jagrén och centerns Annie Lööf har argumenterat för sänkta arbetsgivaravgifter i stället för en sänkt bolagsskatt. Även Företagarnas ordförande Jens Spendrup, företagaren Pigge Werkelin och Lennart Flood, professor vid Göteborgs universitet är rörande överens om att en sänkning av arbetsgivaravgifterna till en jämbördig EU-nivå är viktigt.

Baserat på uppgifter från 34 OECD medlemsländer mellan 2000 och 2010 går det inte att finna något signifikant samband mellan löneskatter och långsiktig ekonomisk tillväxt. Vissa länder, t.ex. Slovakien, har höga löneskatter och hög tillväxt medan andra länder, såsom USA, har relativt låga löneskatter och låg tillväxt. I stället visar alla data på att inkomstskatten på företagen har en mycket signifikant och negativ effekt på långsiktig tillväxt. Det framgår tydligt att de sju länderna med den högsta bolagsbeskattning har en ekonomisk tillväxt under genomsnittet. Lika tydligt framgår det att de sju snabbast växande länderna har alla den lägsta skattesatsen på företagen. Länder som USA till exempel med den högsta bolagskatten i världen har en lägre tillväxt än genomsnittet. Även en hög marginalskatt på höginkomsttagare har en klart negativ påverkan på tillväxten, medan skattesatserna på medelinkomsttagare har en obetydlig effekt på tillväxten. De sju snabbast växande länderna har skattesatser på höga inkomster under genomsnittet. Slovakien med en platt inkomstskatt på 19 procent (införd 2004) är det snabbast växande landet av de 35 som ingick i studien. Om den lagstiftande församlingen har för avsikt att åstadkomma en stor och långsiktig effekt på den ekonomiska tillväxten i Sverige då måste de skära i skattesatserna för höginkomsttagare och i inkomstskatten för företag. Problemet är att detta inte låter bra för de som har ont av att någon annan har en större förmögenhet. Men desto större strävan är att uppnå jämnlikhet desto sämre blir tillväxten och standarden i synnerhet för de som befinner sig i botten i samhället.

Sverige bedriver en högst fientlig politik mot att vilja tjäna mycket pengar och att riskera dessa i nyföretagande genom en konfiskatorisk beskattning med 67,5 procent inklusive den osynliga marginalskatten på inkomster över 545 200 kronor. Detta skall ställas mot en marginalskatt i USA på 35 procent. Höga skattesatser minskar incitamenten för att arbeta, spara och investera. Det minskar helt enkelt vilja att bli rik. I vart fall minskar det viljan att bli rik i Sverige. Och utan rika finns det inga pengar till att starta nya företag. Om skatteintäkterna endast omfördelas från vissa människor som har mer till andra med mindre tillgångar, snarare än spenderas på att höja produktiviteten, kommer följden bli att nationalinkomsten blir lägre. När politiker och väljare kommer att rösta mer rationellt kommer de slutligen att inse att en mer fri ekonomi är mer rättvis för alla. Faktum är att en större ekonomisk frihet minskar ojämlikheterna genom att andelen av inkomsterna som går till de fattiga ökar och den andel som går till de rika blir lägre. Desto större ekonomisk frihet vi får och desto lägre skatterna blir desto högre blir tillväxten och välståndet för alla.

Vem hade rätt om den ekonomiska krisen; den keynesianska eller österrikiska skolan?

Peter Scriff debatterar med diverse ekonomer om vad som han såg komma innan kraschen 2008. De visade sig att flertalet förståsigpåare som bekänner sig till keynesianska trosbekännelsen gav fullkomligt uppåt väggarna felaktiga råd till investerarna. De som lyssnade på Scriff och de som bekänner sig till österrikiska ekonomiska skolan.

Det är hög tid att slänga propagandisternas rapporter i suptunnan. De som investerar sina egna och andras pengar bör sluta att lyssna på experter som har sin politiska hemvist på vänsterkanten och är skolade i olika ideologiska nationalekonomiska teorier byggda på ekonomiskt osunda principer som att spendera mer än vad värdet på produktionen. Lyssna på de som har rätt och kan visa långa serier med framgångsrika prognoser. Och lyssna framför allt inte på experter som går till sängs med politiker och regeringstjänstemän.