Efter Grekland kom Italien under en ekonomisk attack. Landets statsobligationer kom under en stark press och kort därefter kom sårbara länder som Italien och Spaniens med på listan. dessutom satte man upp Grekland igen på listan. Efter mötet med Euro-ländernas finansministrar sa den holländska finansministern att Grekland kan förväntas ställa in betalningarna. Därefter sa de andra medlemsländerna att det inte var troligt. Efter detta skiftades fokus på Federal Reserve i USA.
Aktiemarknaden tog Federal Reserve på orden om det innevarande kvartalet och marknaden steg. Vad man inte tog med i beräkningen var uppgifterna om utsikterna för det 3:dje kvartalet, med en prognos om en nedgång i den amerikanska ekonomin.
Moodys har haft full upp med sina nedgraderingar. Under juni sända man Grekland till skräpstatus. Och under de gångs två veckorna nedgraderade Moody både Irland och Portugal till skräpstatus. Därtill nedgraderade man banklån garanterade av den irländska regeringen till skräpnivå.
Moody förebådade en hotande bankkris i Kina med exponeringar över en halv biljon dollar i riskzonen lån bokförda hos kinesiska banker. Och så hotade man med att nedgradera USA:s skuldberg.
Det är ingen slump att vi genomgår en turbulent period på den internationella marknaden. Bernanke sa till USA:s kongress att osäkerheterna staplar upp sig. Men för alla som kan sin ekonomiska historia så framstår inte osäkerheterna som så stora. Med historiska fakta som bakgrund framstår bilden som tydligare. Svåra finansiella kriser i likhet med den nuvarande följs vanligen av statsskuldkriser.
Statsskuldskriser brukar utveckla sig i fyra stadier.
Stadium 1: Växande underskott
Under en finansiell kris ökar de statliga utgifterna dramatiskt därför att man tror att det skall gå att stabilisera de ekonomiska aktiviteterna på marknaden med keynesiansk stimulanspolitik. Följden blir krympande skatteintäkter och stora budgetunderskott. För ekonomier med redan stora underskott staplar sig snabbt det hela upp sig till gigantiska skuldberg. Nära 40 procent av världens BNP kommer från länder med budgetunderskott nära tio procent.
Stadium 2: Exploderande skulder
När ekonomier krymper, eller har obetydlig tillväxt, kommer de växande underskotten att bli en otrolig utmaning. Skuldbördorna gör att det blir svårt att möta underskotten med ny upplåning. När skulderna överstiger 80 procent av BNP ökar kostnaden för lånen och marknadens misstänksamhet. IMF har pekat ut fem av de sju ledande ekonomerna med en skuldnivå överstigande 100 procent av BNP under de kommande fyra åren.
Staduim 3: Nedgraderingar
När underskotten och skulderna ökar framstår det uppenbart att en ökad beskattning skall kunna lösa problemen. Kreditvärdigheten kommer därvid under en kritiskt granskning med nedgraderingar av de ledande instituten. Grekland, Portugal och Irland har blivit nedgraderade till skräpstatus. Spanien har förlorat sin AAA status. Italiens kreditstatus är under utvärdering. Japan blev nedgraderat tidigare under året och i Washington DC debatterar man en ytterligare höjning av skuldtaket.
Stadium 4: Betalningsinställelse
Detta är det slutliga stadiet orsakat av att nedgraderingarna påspätt med en redan ond cykel som kräver ökat upplåningsbehov. När investerarna upplever en ökad risk så kräver de en högre ränta på sina pengar. Därför stiger kostnaderna för upplåningen i dessa länder. Resultatet blir att det blir ytterst svårt att finansiera existerande skulder. Och det leder till en finansiell kollaps med betalningsinställningar som följd.
När S&P nedgraderade Grekland till skräpstatus varnade man kreditorerna att de måste vara beredda på att bara få tillbaka 30 cent på varje utlånad euro. Den europeiska räddningsplanen kommer eventuellt att kräva en avskrivning med 50 procent för de privata långivarna. Vad värre är att en betalningsinställelse av PIIGS-länderna Grekland, Irland, Italien, Portugal och Spanien skulle kunna orsaka ett finansiellt globalt Armageddon.
Italien är en nära tre gånger större ekonomi än Grekland, Irland och Portugal sammanräknat. Spanien representerar tolv procent av euro-ländernas ekonomi. Och detta är inte enbart ett europeiskt problem, utan i högsta grad ett globalt problem. En lokal europeisk finansiell storm leder med största sannolikhet till att den globala bubblan brister med resultat att ett finansiellt Armageddon kommer att uppstå.
På listan över länder som kan ställa in betalningarna står även Japan, Storbritannien och USA. Vi skall inte glömma övriga europeiska länder kommer att bli rejält skadeskjutna vid ett sådant scenario.
För en begåvad individ måste det vara uppenbart att ett samhällssystem som bygger på stora socialiserade trygghetssystem och snedvridningar av marknaderna inte kan överleva i längden. Lägger man dessutom till stimulanspolitik byggd på John Maynard Keynes förkastliga teorier om regeringsingripanden med stimulanspolitik blir bilden ännu värre. Land efter land visar sig nu berett att stimulera ekonomin även om det leder till budgetunderskott. I USA har president Barack Obama har tagit täten genom ett gigantiskt stimulanspaket. Trots att Obamas regering spenderat mer pengar än alla tidigare presidenter tillsammans i hela landets historia är arbetslösheten skyhög och ekonomin i bedrövligt tillstånd.
Trots att Keynes teorier aldrig fungerat visar vänstern på en fortsatt övertro på att staten är lösningen på den nuvarande krisen och att det bara handlar om att spendera mer pengar på all sköns projekt som broar vilka inte leder någonstans och stöd till dödsdömda verksamheter. Den som har läst sin ekonomiska historia vet att det bara är en politik byggd på utbudsstimulans som fungerar.
Den smartare utbudsteorin bygger på att problemen inte är orsakade av en för liten efterfrågan utan av en otillräcklig produktion. Fattiga Bangladesh och länder i Afrika är inte urfattiga därför att efterfrågan saknas utan det beror på deras oförmåga att producera tillräckligt med varor och tjänster.
Nu är tidpunkten absolut helt fel för att höja skatter och att använda pengarna till all sköns icke produktiv verksamhet. Redan Adam Smith förstod att höga skatter är skadliga för tillväxten och skrev i The Wealth of Nations att höga skatter minskar konsumtionen och ger regeringen minskade skatteintäkter. Höga skatter minskar viljan att producera och skapar enbart misär och elände. Lägre skatter medför att både arbetare och entreprenörer är villiga att skapa ett större välstånd. Varför skulle arbetare och entreprenörer jobba häcken av sig för att hälften eller mer av vad betjänar går till skatt. Detta går ju stick i stäv mot hur politikerna nu vill lösa problemen i Europa och Amerika. Höga skatter i Grekland och i resten av Europa kommer knappast att få entreprenörerna att öka sin produktion och därmed att anställa mer personal och lösa den pågående krisen.
Den enda politiken som kan rädda oss från ett ekonomiskt Armageddon är en utbudspolitik byggd på rimliga skatter som stimulerar till företagande och produktion. När beskattningen är låg ökar de offentliga inkomsterna. Det bästa skattesystemet hjälper fattiga att bli rika och inte att göra rika fattiga. Desto högre skatterna är desto större blir skadorna på ekonomin. Och ekonomin växer mer genom att sänka de högsta skatteskalorna och inte de lägsta. Överbeskattning leder till minskade skatteintäkter, vilket ger vänstern hjärnblödning vid bara tanken.
Det är hög tid att de europeiska länderna inför en bred och låg rättvis skatteskala. I likhet med de före detta kommunistiska östeuropeiska kommandoekonomerna borde resten av Europa införa ett rättvist lågt platt skattesystem. Och hur skall högskatteekonomierna kunna konkurrera med plattskatteekonomierna i östra Europa i framtiden? Ryssland tar in mer skatter nu med 13 procent platt skatt än med tidigare dryga 50 procent.
