Tanken bakom den Europeiska Unionen var god, men den reella utformningen av det rådande odemokratiska centralstyrda styrelseskicket har lett till att den styrande politikerklassen helt tappat kontakten med väljarnas intresse. Det utnämningsförfarande av ledamöter till den Europeiska kommissionen som används ligger långt från vettiga demokratiska principer. Europas folk känner inte att EU representerar deras egenintresse, vilket lett till att Storbritannien redan röstat för ett utträde och fler länder ifrågasätter sina medlemskap. Den här utvecklingen skulle aldrig behövt hända om ett direktdemokratiskt styrelseskick införts.
Vid en direkt jämförelse med Schweiz direktdemokratiska styrelseskick framstår misslyckandet med den Europeiska Unionen och dess medlemsländer som som tämligen uppenbart. Schweiz framgång med sitt unika styrelseskick byggt på en blandning mellan representativ och direkt demokrati grundar sig på att folkets egenintresse alltid går före politikernas.
“Folket kan aldrig med vilja bedra sitt egenintresse; men de kan möjligen bli bedragna av sina representater.” (The Senate Continued av James Madison, The Federalist, 1 Mars, 1788 No. 63). Att schweizarna alltid kan rösta ned politikernas förslag har gjort att landet aldrig råkat ut för samma problem som andra länder gjort med enbart representativ demokrati.
Schweiz har precis som EU en multietnisk kultur med flera språk, men med en konstitution som fungerat mycket väl sedan 1848. Under samma tidsperiod har länder som Italien, Portugal, Ryssland, Spanien, Tyskland och Österrike upplevt extrem kollektivism byggd på nationalism och protektionism. I dagens EU råder ett starkt missnöje mot etablissemanget. Stora väljargrupper trycker på för att komma ut ur EU, som de anser inte längre lyssnar på dem.
Hade EU varit uppbyggt som en representativ demokrati, men med ett starkt inslag av direkt demokrati i likhet med Schweiz skulle de flesta lagar ha fattats av ett folkvalt parlament. Skillnaden skulle ha varit att alla EU-medborgare skulle varit berättigade att låta vilket lagförslag som helst gå till folkomröstning, om de kunnat samla in namnunderskrifter från en procent av väljarna.
Eftersom politikerna i Schweiz är väl medvetna om att opolära parlamentariska beslut lätt går till folkomröstning måste de göra ett gott arbete. Av 100 lagförslag som Schweiz parlament beslutar om går bara 4 vidare till folkomröstning. Det visar på att systemet har en hög legitimitet. Alla politiker vet att väljarna har det sista ordet i samtliga inrikes och utrikes frågor som berör medborgarna.
När Schweiz författning röstades igenom 1848 var landet precis som Sverige är idag en representativ demokrati. Det tog många år och en stark politisk vilja att transformera landet till ett unikt demokratiskt system. Om samma förståelse och vilja funnits inom EU skulle dess konstitution engagerat medborgarna helt och hållet. Besluten skulle ha fattats i medborgarnas intresse och inte efter politikerklassens eget gottfinnande. De flesta besluten skulle fattas av de enskilda ländernas parlament och enbart viktiga beslut skulle gå till EU-parlamentet, med endast några få frågor som skulle gå till folkomröstning. Den europeiska unionen skulle inte stå inför sitt pågående sönderfall. I stället skulle vi haft ett Europa med en framtid med med en ekonomisk en tillväxt som kan borga för en fortsatt fred. Endast en sådan konstitution har kraft att överleva och utveckla ett samhälle.
Det är hög tid att ge Europa den framtid som medborgarna förtjänar.
