Leder välfärdsstaten till en nations oundvikliga fall

Nationalekonomen Mancur Olson var en av förra seklets mest vågade ekonomer. Han argumenterade för att länder som har långa stabila perioder utan starka omvälvningar får en stark tillväxt vilken alltid förr eller senare leder till att intressegrupper bildas som verkar för att staten skall omfördela resurserna till deras egen förmån. Oundvikligen leder detta till att betydelsen av en omfördelning tar över vikten av produktionen och därefter blir det nära omöjligt att minska särintressegruppernas inflytande.


Trots bristen på naturresurser har Schweiz under lång tid utvecklats till ett av världens rikaste länder.  Men under 1990-talet började landet att sacka efter resten av industrivärlden. Från 1975 till 2000 har de sociala välfärdskostnaderna som andel av skatteuttaget ökat från 29 procent till 34 procent. Skatterna i förhållande till BNP har ökat snabbare i Schweiz än i andra industriländer, från 22 procent 1980 till 36 procent av BNP 2000. Detta har medfört att den offentliga sektorn absorberat den största delen av tillväxten och att medborgarna inte gjort någon personlig vinst på välståndsökningen.


Olson förutsåg att Schweiz skulle gå detta dystra öde till möte på grund av en långvarig välståndsökning och att starka intressegrupper skulle komma att grabba tag i inkomstökningen och omfördela den för sina egna syften. Den reala tillväxten har därför legat på blygsamma 1,3 procent per år, medan andra nationer vuxit 20 procent snabbare.


Om processen får fortgå med fler regleringar och omfördelningar av mervärdet näringslivet producerar i industriländerna kommer samhället på sikt att gå under precis som tidigare civilisationer (Romarriket mf l).  Enligt Olson har de flesta intressegrupper inte något incitament att verka för ekonomisk tillväxt. Orsaken ligger i att  tillväxt innebär förmåner som sprids över alla medborgare samtidigt som kostnaderna får bäras av dem som verkar för den. Istället kan intressegrupper förväntas verka för omfördelning och regleringar som gynnar dem själva på andras bekostnad.


Skall vi tro på den sociobiologiska vetenskapen så är vår hjärnor inte anpassade för nutidens avancerat samhälle, utan mer till för-civilisationens primitiva jägarsamhällen. Det är kanske därför som majoriteten inte förstår att den fria liberala marknadsekonomin är bäst på att skapa tillväxt och ett högt välstånd. De är bara ekonomiskt bildade individer som förstår att konkurrens är bäst på att skapa effektivitet och valfrihet. Men även skolade ekonomer har ibland svårt att förstå att sociologiska skäl som stammentalitet gör att individens psykologi spelar en viktig roll för den ekonomiska utvecklingen i världen.


Dagens allvarliga budgetunderskott i västvärldens ekonomier har exponerat effekten av välfärdsstaternas enorma utlovade fasta åtaganden till medborgarna. När det inte finns någon koppling mellan statens inkomster och dess utgifter blottläggs problemet vid starka konjunkturnedgångar som den pågående. Länder med skyhöga skatteuttag som Sverige har redan gått igenom flera allvarliga kriser på grund av sina gigantiska skattefinansierade välfärdsprogram.  Med ett krympande skatteunderlag och allt större utgifter för en åldrande befolkning kommer situationen att bli ohållbar inom de kommande åren. Den bild vi har av Sverige för tillfället inger därför falska förhoppningar att allt är väl och att välfärdsstaten kommer att fungera som ett förlovat tusenårigt utopiskt välståndsrike.


För den klarsynte kan det inte råda något tvivel om att välfärdsstaterna som vi nu känner dom inte kommer att kunna överleva på sikt. Antingen slutar det som för Grekland med en statsbankrutt, eller med en transformering som när Regan i USA och Thatcher i Storbritannien fick väljarnas förtroende att restaurera sina ekonomier försatta i fritt fall.

Karl Malmqvist: Känsliga läsare varnas

Karl Malmqvist: Känsliga läsare varnas: Via ett utmärkt inlägg av Ingerö hittade jag den här artikeln ; afrikanska länder (eller snarare: deras ledare) har fått för sig att det är...

Daniel Hannan på CPAC 2012 i Washington D.C.

Europaparlamentarikern Daniel Hannan varnar för den kris som USA står inför. Han uppmanar amerikanerna att inte följa samma väg Europa har tagit och påminner om att vi måste göra våra valda politiker uppmärksamma på att de inte är våra härskare utan utsedda att representera väljarna.

Hannan framförde i ett tal i Washington på årets CPAC att USA måste till varje pris undvika att upprepa de misstag som EU och medlemsländerna begått. Europa är en kuslig bild av framtiden mot vilken regeringen Obama har för avsikt att ta Amerika till. Hannan anser att folket måste återgå till de principer som republiken grundats på.

Hannan höll ett mycket medryckande tal på CPAC. Han verkar inte bara förstå vikten av Amerika som en ledstjärna för individens frihet och möjligheter till utveckling mer än många dagens politiker, men han artikulerar sig bättre än de flesta retoriker. Se hela talet nedan.

Statsägda mediaföretag har ingen plats i samhället

Den allmänna uppfattningen är att svenska journalister är opartiska, men detta är en tämligen naiv uppfattning. Det existerar inte och kan inte existera en åsiktsfri media-rapportering. Det ligger inte i vår biologiska natur. Göran Rosenberg skrev i sin bok tankar om journalistik att åsikterna inte försvinner bara för att journalisten arbetar på en redaktion. Alla individer lider mer eller mindre av en sorts bekräftelse partiskhet, där vi omedvetet är selektivt uppmärksamma på sådan information som bekräftar våra egna uppfattningar. Detta kallas inom vetenskapen för "confirmation bias" på engleska och översätts oftast till konfirmeringsbias på svenska. Alla individer tänker mer eller mindre selektivt och tenderar att lägga märke till och leta efter sådant som bekräftar ens egna tro samtidigt som man ignorerar, eller undervärderar betydelsen av det som motsäger ens tro. 


Ett tydligt exempel på detta är när en individ tror att det sker en ökning av antalet akutfall under fullmåne. Den som arbetar på en akutavdelning kommer att ta notis om detta under fullmåne, men vara ouppmärksam på månen när akutfall sker under andra kvällar. En tendens att göra detta över tiden stärker omotiverat den egna tron på förhållandet mellan fullmåne och olyckor. Dr. Michael Shermer behandlar ingående fenomenet in sin senaste bok "The Believing Brain". Han menar att vi skapar våra övertygelser byggda på ett flertal subjektiva, personliga, känslomässiga och psykologiska grunder som bygger på upplevelser av den egna familjen, vänner, kollegor, kultur och samhället i stort. Efter att vi skapat våra uppfattningar försvarar, motiverar och rationaliserar vi dessa med en mängd intellektuella övertygande argument och rationella förklaringar. För att ge en vetenskaplig grund för sina påståenden ger Dr. Shermer en neurovetenskaplig förklaring till våra föreställningar. Han anser att hjärnan är en motor för att skapa föreställningar. Från sensoriska data som flyter in genom våra sinnen bearbetar hjärnan naturligt alla data för att finna ett mönster och därefter ger vi dessa mönster en mening. Vid en efterkommande process som Dr. Shermer kallar "agenticity" är tendensen att ingjuta mönster med mening, avsikt, och inverkan.


Bara tanken på att det skulle kunna gå att skapa en opartisk och åsiktsfri radio och television är rent naiv mot bakgrund av vad forskningen kunnat påvisa. Drygt 70 procent av journalisterna inom Sveriges Television och Sveriges Radio hyser klara sympatier till Marxismens och Socialismens ideologier. Under 1970-talet härjade vänstervågen som mest och målet var att "förbättra" samhället i en marxist-leninistisk riktning. Janne Josefsson är en av få SVT-medarbetare som vågat kritisera den slappa åsiktsjournalistiken. Josefsson menar att det har resulterat i att "man ser inte ens att det är värderingar till slut, utan alla tycker likadant". Han tar upp hur man blundade inför vad som skedde bakom Berlinmuren, något han kallar "ett otroligt journalistiskt svek", samt oviljan att göra upp med vänsterpartiets förflutna.


Det allvarligaste problemet med SVT och SR är relaterat till nedtystandet av för vänstern obehagliga frågor. Det existerar en stark föreställning inom public service som går ut på ”vi vet bättre”.  Josefsson påpekar att det är sällan faktauppgift är fel. I stället manipulerar de som är bra på ljud och bild materialet så att förskjutningar sker för att förstärka den sida som gynnar den ideologi man driver och undertrycker den andra sidan som talar mot den förhärskande Marxistiska ideologin. Det lömska är inte bara att detta är svårt att upptäcka för många utan att det till slut resulterar i en stark ideologisk påverkan på den svenska väljarbasen. Jospeh Goebbels förstod detta tidigt och myntade därför den berömda frasen "Om en lögn upprepas tillräckligt många gånger blir den en sanning". Den svenska radio och tv-publiken har under mer än 50 år blivit exponerade inför en förhärskande socialistisk samhällssyn. Frågor om statens roll har enbart speglats utifrån ett hårt ideologiskt vinklat perspektiv. De krafter som verkat mot journalistkårens ideologiska intressen har antingen tystats ned eller förlöjligats.


I Sverige pågår det inte längre någon debatt om statens egentliga roll i förhållande till individen. Debatten handlar enbart om hur stora sociala förmåner som staten skall dela ut till medborgarna. Efter åratal med indoktrinering från den vänstervridna journalistkoren har en absolut majoritet av befolkningen köpt deras ideologi. Inte ens Moderaterna och Kristdemokraterna verkar längre för sina tidigare frihetsideal med en liten offentlig sektor och ett avskaffande av den socialiserade individen. Det stod tidigare för ett avskaffande av den statligt finansierade public service organisationen. Det är skrämmande att se hur väl vänstern lyckats i sitt uppsåt och hur ideologiskt de lyckats att försvaga de krafter som borde stått för ett samhälle byggt på individens frihet att själv få välja.


Sverige kan inte på någon vettig grund anses som ett fritt och demokratiskt samhälle byggt på naturrättens begrepp. I Sverige styr staten över individens tankar genom att bedriva den avgifts- och skattefinansierade propaganda organisation Förvaltningsstiftelsen för SR, SVT och UR. Den största inskränkningen som samhället gör på individens fri och rättigheter ligger i att individen inte får inneha en tv-mottagare utan att betala tv-licens. Det är således inte tillåtet att ha en tv-apparat enkom för att se på dvd, spela tv-spel eller visa foton utan att betala för SVT:s och SR:s socialistiska propagandaverksamhet. När inte ens det mindre socialistiska alternativet vågar avskaffa SR, SVT och UR säger detta mycket om vilket järngrepp staten tagit över åsiktsbildningen i landet. I ett fritt samhälle bestämmer individen om han vill köpa en produkt eller inte. I ett samhälle som verkar för individens fri och rättigheter tvingar inte staten någon att köpa en produkt eller tjänst. Det går inte att bygga ett fritt och demokratiskt samhälle där nyhetsmedia kontrolleras av en dominerande intresse grupp som står för ett mer eller mindre totalitärt samhällssystem.


Den svenska statens enda egentliga uppgifter borde vara att försvara medborgarnas fri och rättigheter. Hoppet  till att försvara dessa grundläggande rättigheter står nu till nya partier som det libertärianskt inspirerade Liberala Partiet.