Den socialdemokratiska ekonomiska centralplaneringen och skattepolitiken under 1900-talet har lett till ett stort antal misslyckanden. De flesta individer som fattade besluten hade mer kunskap och information än genomsnittssvensken, så de kan knappast kallas idioter. Problemet är dock att en intellektuell elit med bättre kunskap än de flesta svenskar ändå är underlägsen den samlade kunskapen hos alla svenskar sammantaget.
Därför är marknadsekonomin överlägsen en planerad ekonomi med en uppblåst offentlig sektor. Individer kommer att begå misstag i alla politiska system. Frågan är därför vilket system som premierar framgång och gör risken värd att utmana. I en ekonomi handlar det inte bara om att göra vinst utan även om hotet att göra en förlust. Det hotet är sannolikare än att göra en vinst och hindrar många från att ta den extra risken. Utan att ta risker så kan inget välstånd skapas.
Staten kan enbart öka eller minska skattesatserna. En högre skattesats inbär därför i praktiken inte att skatteintäkterna ökar. Oftast så minskar statens intäkter vid en skattehöjning, därför att individerna ändrar sitt beteende. Om man som i Sverige lägger på en skyhög marginalskatt med 20 procent över 34 500 kronor per månad innebär detta att de flesta omvärderar värdet att arbeta mer och att ta extra risker. President John F. Kennedy sa att det ligger en paradoxal sanning i att det sundaste sättet för att öka skatteintäkterna är genom att sänka skattesatserna. Kennedy sänkte skatten för flertalet inkomstgrupper med 30 procent och med 11 procent för höginkomsttagarna. Mycket riktigt ökade skatteintäkterna med 8,6 procent per år och arbetslösheten sjönk ned till 3,4 procent.
När president Ronald Regaan sänkte den högsta skattesatsen från 70 procent ned till 28 procent ökade statens intäkter från 517 miljarder dollar 1980 till 1 032 miljarder dollar 1990. De sju snabbaste växande ekonomerna inom OECD har samtliga en lägre inkomst- och bolagsskatt än genomsnittet. William McBride påvisar i en studie från 2012 att höga skattesatser på inkomster har en negativ effekt på tillväxten. En sänkning med 10 procent gav en ökad tillväxt med 7,5 procent under perioden mellan 2000 och 2010.
Barry W. Poulson and Jules Gordon Kaplan har i en studie baserad på åren mellan 1964 till 2004 påvisat att höga marginalskatter i amerikanska delstater haft en negativ påverkan på tillväxten. De delstater som hade en lägre skattesats än genomsnittet hade en högre ekonomisk tillväxt. Det visade sig att de stater som i högre grad baserade sina intäkter på inkomstskatter hade än lägre tillväxt än stater som utnyttjade alternativa skatteintäkter för att generera likvärdiga intäkter.
Även Assar Lindbeck påpekar redan 1985 att vetenskapen relativt väl känner till att effekterna av ekonomiska snedvridningar accelererar kraftigt när marginalskatterna ökar. Och i synnerhet när skattesatserna nått höga nivåer. Lindbeck påpekar att Hansson och Stuart kommit fram till att vid en marginalskatt på 70 procent medför en ytterligare skattekrona (procent) i skatt att kostnaden för samhällsekonomin ökar med 3-7 kronor (om skatten används till inkomstöverföringar). Ingen kan ju knappast påstå att detta är någon vinst för samhället i stort. Även om den nuvarande skattesatsen är lägre blir effekten en effektivitetsförlust för samhället.
Sedan 1985 har det producerats ett betydande antal rapporter som påvisar sambandet mellan höga marginalskatter och bolagsskatter. Totalt 25 rapporter från olika OECD-länder påvisar att marginalskattesänkningar medför en ökning av BNP. Karel Mertens & Morten Ravns studie påvisar att en marginalskattesänkning med en procent medför en BNP ökning med 1,4-1,8 procent.
Trots den borgerliga Alliansens sänkningar av skattesatserna har statens skatteinkomster ökat med nästan 400 miljarder kronor på tio år. Landets skattetryck beräknat på BNP har minskat från 51,5 procent i december 2000 till 45,8 i december 2010. Skatteintäkten per capita har ökat från (inflationsuppräknat) 154 970 kronor år 2000 till 160 369 kronor 2010.
All beskattning påverkar individens beteende. Höga skatter minskar utrymmet och viljan till att skapa ett välstånd. Nobelpristagaren Milton Friedman och många ekonomer med honom är för en rättvis platt skatt som skapar lika villkor för alla. Den viktigaste effekten med en platt skatt är att den främjar entreprenörskap och viljan att riskera egna pengar på nya projekt. Den som tjänar dubbelt så mycket betalar ändå dubbelt så mycket i skatt, i ett platt skattesystem. Studier gjorda av Robert E. Hall, Alvin Rabushka visar på att samtliga skattebetalare skulle komma att betala mindre skatt om man slopade det progressiva skatteskalorna. Deras forskning stöds av positiva data från ett flertal länder runtom i världen inklusive sex amerikanska delstater (Colorado, Illinois, Indiana, Massachusetts, Michigan, och Pennsylvania).
Hong Kong var först med att introducera en platt skatt redan 1947. Det råder ingen tvekan om att den rättvisa skatten i förening med en fri marknadsekonomi utan tullar och andra hinder har medfört en oavbruten ökning av Hong Kongs välstånd. Likaså visar en rapport från The National Bureau of Economic Research klart på att införandet av en platt skatt i Chile minskat skillnaderna i inkomster mellan olika grupper i samhället och skapat en bättre stabilitet i statsfinanserna.
De som bekänner sig till tron på ett fritt samhälle måste därför utgå från att envar individ har rätt till sina egna intjänade pengar. Således måste ett rättvist skattesystem beskatta alla måttligt på lika villkor. Andra har inte någon moralisk rätt att förfoga över dina pengar via staten. I ett fritt samhälle är staten inte det organ invånarna tjänar utan det organ som tjänar medborgarna. Därför är en likformig beskattning mer attraktiv och välfärds-skapande. I sådant system kommer alla att tjäna procentuellt lika mycket på en ökning av arbetsinkomsten. De rika kommer inte att flytta ut ur landet och låta bördan falla på alla de med lägre inkomster som stannar kvar i landet.
Låt oss vara för att sänka skatterna under alla omständigheter, för varje ursäkt och envar orsak, närhelst det är möjligt. Problemet med skatter är inte så mycket beskattningen som sådan utan hur ineffektivt staten spenderar våra pengar. Sanningen är att staten inte spenderar våra pengar lika effektivt som vi själva gör och de förmögna är definitivt bättre på att använda sina egna pengar än staten.
Där skatterna är lägre finns det mer pengar tillgängliga för investeringar och sparande. När det sker fler investeringar så produceras mer varor och tjänster. Därvid ökar lönerna och den allmänna levnadsstandarden stiger. Den största biprodukten blir högre skatteintäkter för staten.
