Västern i Europa försöker till varje pris att bevisa att åtstramningspolitiken inte fungerar. De menar att den höga arbetslösheten beror på att ländernas regeringar försöker spara på samhällsutgifterna. "Med medelklassarbetare som plockar i sopor på jakt på mat, har åtstramning redan gått för långt" tycker marxisterna och de andra kollektivisterna.
Deras slutledningsförmåga är dock helt under isen, därför att PIIGS-länderna egentligen inte genomfört några besparingar. Om man med åtstramning menar att man sparar på utgifterna så har det knappast inträffat.
Några länder i EU har försökt att minska budgetunderskotten genom att öka skatterna och inte genom att minska på utgifterna. Englands regering klippte till de välbeställda med en 25 procentig skattehöjning, utan att det i verkligheten bidragit med ökade skatteintäkter. Rika individer har flyttat sina tillgångar, eller helt enkelt blivit mindre produktiva genom att jobba ihop färre slantar. Om man menar allvar i EU så borde man följa exempel som Island där man trots vilda protester gjorde reella nedskärningar i statsbudgeten. Islands underskott föll från 13 procent ned till ynka 3 procent efter åtstramningen och landet har nu en tillväxt.
Kanada lyckades skära i sin budget för 20 år sedan och har nu gått om USA inom flera sektorer.
Men västern trycker ivrigt på och menar att länder som Japan inte stimulerar tillräckligt. Ekonomiprofessor Christina Romer från Berkeley, tidigare ordförande för presidentens ekonomiska råd, menar dock att: "Detta är det mest radikala ekonomiska experiment en ekonomisk stormak genomfört under hennes livstid." Och trots "stimulanserna" har Japans ekonomi helt stagnerat och riskerar nu att torpedera hela världsekonomin.
Den amerikanska presidenten och kongressens ledamöter spenderar pengar som fulla sjömän raglande fram genom Washingtons gator.
Tänk om din familjebudget hade sett ut som följer:
Årsinkomst: 245.000 kr
Årliga utgifter: 353.700 kr
Ny kontokortskulder: 108.700 kr
Din befintliga skuld: 1.676.000 kr
Du kanske skrattar och säger att det vore högst oansvarigt att sköta sin ekonomi på ett sådant sätt, men så ser faktiskt USA:s ekonomi ut i verkligheten.
Statsintäkter: 2.450.000.000.000 dollar
Utgifter: 3.537.000.000.000 dollar
Underskott: 1.087.000.000.000 dollar
Statsskuld: 16.760.000.000.000 dollar
Man får vara ganska tokig i skallen för att driva en sådan budget. Förskräckligt tycker du kanske, men faktum är att det finns fler väljare som dig röstar på en sådan politik än det finns väljare emot. Faktum är att en blygsam besparing med ett par tre procent om året skulle kunna rätta till situationen inom några få år. Problemet är bara att ingen väljare är villig att spara på någon specifik post, därför att de flesta numera tar emot alla former av bidrag och förmåner från den amerikanska staten.
Med andra ord finns det numera fler som röstar på att bli försörjda är vad det finns folk som är villiga att försörja sig själva på ett hederligt arbete. Ett företag skulle inte kunna överleva på den här typen av resonemang och det kan inte samhället heller i längden.
Senator Rand Paul har i sin budget föreslagit att skära ned på flera helt onödiga departement som departementen inom handel, bostad, energi och utbildning. Varför inte, men varför inte mera? Bönderna sköter jordbruket själva och behöver inte något jordbruksdepartement. Inte heller behövds något federalt utbildningsdepartement. Det är något som staterna själva betalar för och kan sköta.
I ett fritt land behövs inte en mängd planekonomiska inrättningar som sysslar med svåger politik.
På den nuvarande vägen kommer landet inom en relativt nära framtid att gå en statsbankrutt till mötes.
Ärlighet varar längst. Der går inte att spendera pengar som du inte tjänar ihop till.
