Fler och fler i USA börjar att kategorisera Obama som socialist. Dock instämmer jag med verkliga socialistorganisationer som International Socialist Organization, the Committees of Correspondence for Democracy and Socialism, the Party of Socialism and Liberation, och the Socialist Party USA att Obama inte direkt utrycker som som en socialist per definition i ordboken, därför att han inte direkt uppmanar till att nationalisera produktionsmedlen. Han skiljer sig dock inte från europeiska socialister i denna frågan. Och inte ens Vladimir Lenin kunde uppnå den standarden som Karl Marx uppmanade till. Lenin försökte genomföra en ren socialism efter maktövertagandet, men när hans politik orsakade en ekonomisk kollaps övergav han 1921 den ordagranna socialismen och ersatte den med ett pragmatisk, ändamålsenligt reformprogram som kom att kallas "den nya ekonomiska politiken. Under NEP tillät Lenin olika privatiseringar samtidigt som man strävade efter en kommando-ekonomi.
Utan tvekan kan President Obamas strävanden efterliknas Lenins strävan efter att öka den statliga kontrollen över viktiga områden i ekonomin som energi, hälsovård, finans och utbildning. Men han har även gått på mindre plundringståg mot andra sektorer som livsmedels- och transportindustrin. President Obama har följt Karl Marx strategier för att successivt socialisera USA:s ekonomi. Även om president Barack Hussein Obama II inte följer ett Marxist-Leninistiskt mönster som direkt leder till en totalitär stat så följer han ett mönster som slutligen leder till marknadsekonomins undergång och de konstitutionella fri- och rättigheternas utslocknande. Det har aldrig funnits ett samhälle utan en fri marknadsekonomi med mänskliga fri- och rättigheter.
Förutom att följa Lenins strategi att uppnå en större kontroll över ekonomin så ställer man sig frågan hur väl Obama följer Marx tio punkters program för att stegvis socialisera landets ekonomi. I det Kommunistiska manifestet (kapitel två), finner man stöd för att president Obamas administration och hans progressiva allierade i kongressen vidtar gradvisa åtgärder för att uppnå all de mål som återfinns Marx tiopunkters plattform. Här följer några exempel på Marx formuleringar som revideras för enkelhetens skull:
1. Statlig kontroll över fast egendom. Obama har upprepade gånger förhindrat utvecklingen av inhemska energikällor och energiförsörjningen genom att hävda statligt ägande och utöva en godtycklig tillsyn över USA:s massiv areal.
2. Progressiva inkomstskatter. Obama visar på en total besatthet i frågan om att höja skatten för "de rika" fastän den översta en procenten av inkomsttagarna redan betalar 39 procent av de totala federala skatteintäkterna.
3. Avskaffande av arvsrätten. Obama favoriserar ett införande av höga skatter på egendom.
4. Konfiskering av egendom tillhörig emigranter och rebeller. Obama-administrationen har förklarat krig mot skatteparadis, har sökt juridisk grund för att oinskränkt kunna beskatta inkomster från skatteparadis, multinationella företag, samt utländska medborgare och banker som har investeringar i Amerika (vilket orsakade att Schweiz äldsta bank rekommenderar sina kunder att undvika alla amerikanska investeringar);
5. Centralisering av landets finansiella system genom statlig kontroll. Dodd-Frank är ett gigantiskt stort steg i denna riktningen.
6. Statlig kontroll av kommunikations- och transportmedel. Obama har försökt tvinga konservativa medier som Fox News till underkastelse genom föreslå ett återupplivande den så kallade "rättvisedoktrinen" och genom att införa högre licensavgifter ägare av radio- och televisionskanaler. Inom transportområdet favoriserar regeringen Obama sitt höghastighetstågprojekt framför bilindustrin och önskar att han kunde tvinga alla amerikaner att konvertera till så kallade "gröna transporter".
7. Ökad statlig kontroll över produktionsmedlen. Trots Obamas misslyckande med regimens gröna energistöd, utsläppstak och handelssystem via en EPA förordning söker man att uppnå en statliga kontroll över energiindustrin såväl de flesta andra branscher vilka är direkt energiberoende.
8 Etablerande av arbetarnas arméer. Obama har dramatiskt ökat andelen amerikaner som arbetar för Uncle Sam, genom att säkra en stor expansion av Americorps och att vinna framgång med av hans utökade arbetslagstifning. Han har också gjort allt han kunnat för att stärka fackföreningarnas inflytande.
9. Kontroll över var människor bosätter sig. Obama går inte riktigt så långt, men en av de tydliga konsekvenserna av cap-and-trade är att regeringen Obama har börjat att begränsa människors rörlighet genom att styra hur långt de kan resa genom tak i energiförbrukningen. I Brian Sussman bok "Eco-Tyranny", kan du läsa ett presidentbeslut som Obama undertecknade den 5 oktober 2009 vilket kommer att "dela in landet i områden där alla människor tvingas in i urbana knutpunkter" medan den övervägande marken skulle "återgå till ett naturligt tillstånd som människor endast skulle tillåtas att beträda med begränsad rätt." (Marx ville ha mer jämlik fördelning av den mänskliga befolkningen mellan stad och land, medan Obama gynnar koncentrationen till städerna, men båda vill styra var människor bor).
10. "Gratis" utbildning. Obama har vill uppnå ett federalt regeringsmonopol på studielån för högre utbildning, och i hans 2012 "State of the Union"-tal, påkallade han ytterligare medel för nya federala utbildningsprogram.
Det kan inte råda något tvivel om vilken ideologi som president Barack Hussein Obama II lutar sig starkt emot. För de som tvivlar så kan Dr Paul Kengor, professor i statsvetenskap vid Grove City College, bok “The Communist: Frank Marshall Davis, The Untold Story of Barack Obamas Mentor” ge extra ljus åt de icke så upplysta. Boken en biografi om mannen som mer än någon annan spelat som mentor och (som den påvisar) kraftfullt påverkat den nuvarande presidenten i USA. Obamas närhet till sin numera bortgångna mentor leder honom, som en general utkämpar det sista kriget, för att föra en politik vilken verkar för att straffa Amerika för tidigare synder, ofta begångna för flera decennier och generationer sedan, i stället för att lyfta landet till högre höjder.
För den som inte tror på att Obama försöker implementera en Marxist-Leninistisk ekonomi är det hög tid att studera hans strategi i detalj. Marx var helt klar över att de tio strategierna skulle kunna tvinga ett samhälle till socialism. Den ledande ekonomen under de senaste 100 åren för den fria marknadsekonomin, Ludwig von Mises, var överens med Marx om att statliga ingripanden föder viljan att införa ytterligare insatser som obönhörligt leder mot socialism (Se uppsatsen, "middle-of-the-road politiken leder till socialism").
En av de viktigaste frågorna att förstå marxist-leninistiska ekonomi är att: Den största skadan måste åstadkommas mot medelklassen. Med sin sedvanliga blodtörstiga illvilja sade Lenin att "Sättet man krossar bourgeoisien [medelklassen] på är genom att grusa sönder dem mellan kvarnstenarna hög beskattning och inflation". Helt klart har inkomstskatterna ännu inte stigit betydligt i USA under Obama och inflationen har bara ökat betydligt inom några områden som livsmedel och energi. Vad man dock måste förstå är att den statliga upplåningen är en skatt på nuvarande och framtida skattebetalare. Obamas exempellösa utgifter och budgetunderskott har subventionerats av Federal Reserve. Federal Reserve balansräkning har svällt astronomiskt vilket medfört att den federala skulden ökat med mer än 60 procent jämfört med förra året. När Feds noll-räntepolitik upphör kommer en kombination av massiva skattehöjningar och/eller exploderande inflation att uppstå, med förödande konsekvenser för medelklassen. Redan nu har Obamas ekonomiska politik skadat den amerikanska medelklassen. Arbetsmarknaden är kraftlös kostnaden för mat och energi har ökat, följt av fallande inkomster och nettoförmögenheter. Om detta redan är resultatet av Obamas stegvisa marsch mot ett marxist-leninistisk samhälle, tänk då vilken skada som skulle åstadkommas genom en fullständigare implementering av en sådan dagordning.
Oavsett om vi kallar Obama för en Marxist-Leninist eller inte så framstår det tydligt att hans ekonomiska mål är att införa ett samhälle som kontrollerar näringslivet och de enskilda individerna på ett sätt som grovt strider mot konstitutionen och vad grundarna av Amerika avsåg. USA har genom de senaste tvåhundra åren varit en garant för de mänskliga fri- och rättigheterna. Frågan är dock om USA och Europa är på väg att ge upp våra friheter för kollektivismen och genom en socialiserad så kallad välfärd? De flesta säger att de bekänner sig till en fri marknadsekonomi, medan samtidigt majoriteten egentligen rör sig mot ett socialistiskt planekonomiskt system.
Ingenstans på den här planeten har det funnits mänskliga fri- och rättigheter utan en fri marknadsekonomi. Varje gång kollektivismen tagit makten som i Ryssland 1917 och Tyskland 1933 har alla fri- och rättigheter förpassats till mänsklighetens sophög. Majoriteten av de som levt under kollektivismens förryck och tvång har förkastat den och anammat en fri och rättvis marknadsekonomi, där enskilda individer med fri vilja samverkar för att bygga upp ett högre välstånd. Inget annat system än den fria marknadsekonomin har kunnat åstadkomma ett högt välstånd. Det bästa beviset på detta är jämförelsen mellan Öst- och Västberlin. Samma folk med lika bakgrund och utbildning kom att under två olika system få en dramatiskt olik ekonomisk utveckling. Västberlins befolkning kom att leva i ett samhälle med mångfald och ett högt välstånd, medan Östberlins kollektivistiska system tvingade alla att leva i fattigdom och förtryck utan någon rätt till en fri yttranderätt.
