Den amerikanska ex-bankmannen Richard Vague har gjort en empirisk studie över olika finansiella kriser som inträffat under de senaste 150 åren. Hans konklusion är att en kris inträffar när först och främst den privata skuldsättningen överstiger 1,5 gånger GDP och därefter när nivån ökar med minst 20 procent över en femårsperiod.
Grundat på data från Bank of International Settlements vilka publiceras kvartalsvis så framstår sju länder som särskilt exponerade för en skuldkris inom de kommande tre åren. Värst ut är Kina följt av Australien, Sverige, Hong Kong, Korea Kanada och slutligen Norge, i nämnd ordning.
Den privata sektorns utgifter i en ekonomi kan mätas som summan av GDP plus skillnaden i kreditgivning, varvid en kris inträffar när relationen mellan privata skulder jämfört med GDP är höga och att de växer snabbt i relation till GDP. När tillväxten av krediter faller – vilket den slutligen måste och den växande skuldmassan inte längre förslår till att täcka finansieringen av den sammanlagda skulden, samt att den Ponzi-baserade skuldfinansierade fastighetsmarknaden fallerar – då kommer kreditmassan att bli fallande och eventuellt att bli negativ.
Den förra finansiella krisen 2008 orsakades just av dessa faktorer. Ett exempel härpå utgör de data som berörde USA vid det tillfället. Krisen började när tillväxttalen för nya krediter började att falla. Detta kom att inleda den stora konjunkturnedgången från 2008 och framåt.
Tabell 1 visar på att den amerikanska krisen började när kurvan för kredittillväxten började att falla.
Ser vi till dagens situation så framgår det tydligt att 16 länder har en skuldsättningsgrad över 175 procent av GDP, varav sju påvisar särskilt anmärkningsvärda tal (vilket framgår av tabell 2).
Den följande tabellen tar upp tillväxten av skulderna i förhållande till GDP.
Helt tydligt framsår Kina och Hong Kong som de värsta länderna i ligan. För samtliga länder i diagrammet framgår att kredittillväxten är signifikant i förhållande till den totala efterfrågan. När sedan tillväxten upphör går dessa ekonomier in i en konjunkturnedgång.
Nästa tabell visar på hur den svenska kredittillväxten utvecklat sig i förhållande till GDP.
Att avgöra den precisa tidpunkten för när Sverige kommer att gå in i en konjunkturnedgång med påföljande skuldkris är svår att bedöma, därför att det beror på när det inträffar att den privata sektorn inte längre vill låna pengar och bankerna upphör att låna ut.
Förra gången manifesterade det sig i att började med artificiella stimulanspaket vilka snedvred lånemarknaden ytterligare. Med facit i handen kan vi räkna med att våra politiker kommer att fortsätta med sina korkade finansiella beslut.
