Välfärdsstaten bygger på den ruttna moraliska principen att somliga individer har rätt till andra medborgares inkomster och förmögenheter. I den tusenåriga judeo-kristna värdegrunden har begreppet att inte stjäla från någon stått starkt ända tills Karl Marx gjorde klart för de mindre bemedlade att de hade någon slags naturlig rätt till vad andra arbetat ihop. Numera bedriver nästan alla politiker de goda gåvornas politik. Svenskar, andra Européer och Amerikaner har blivit lika beroende som heroinister av att få goda gåvor från staten utan att behöva lämna ett vederlag. Principen fungerar ända till andras pengar tar slut. Grekland har redan fått erfara vad som händer när andra inte längre kan och vill betala för grekernas statligt garanterade välfärd.
Svensken har länge levt i tron att den svenska modellen kommer att kunna överleva i evinnerlig tid. Sanningen är att inte ens dagens beskattning med 65 procent kommer att räcka för att uppnå budgetbalans med alla utlovade löften inräknade. Enligt statens egna beräkningar behöver de kommunala skatterna höjas med 13 procent för att klara nuvarande nivå på sjuk- och äldrevård. Detta skulle innebära att en normal löntagare bara får 27 procent kvar efter att alla direkta och indirekta skatter avräknats. Med en beskattning på 73 procent inser till och med dagens politiker att situationen blir ohållbar. Eftersom svensk media befolkas till över 65 procent av journalister som bekänner sig mer eller mindre till marxismens ekonomiska irrläror framställs inte problemet i dess rätta ljus. Man vägrar helt enkelt att behandla problemet från dess sanna perspektiv.
Alla härskare vill vara populära varken de befinner sig till höger eller vänster på den politiska skalan. Därför spelar det ingen roll i dag vilket block som befinner sig i regeringsställning. Samtliga partier har fallit för den härskande kulturen som går ut på att ge goda gåvor till väljarna för att i gengäld bli återvalda.
Den amerikanska journalisten och författaren Charlie Sykes tar upp fenomenet i sin bok "A Nation of Moochers" ur ett amerikanskt perspektiv. Ett lysande exempel är den mycket förmögna Kennedy-familjen alltjämt är högt uppskattade därför att folk tror att de bryr sig om de mindre bemedlade och fattiga. Men Kennedy har aldrig använt deras egna pengar för att hjälpa de fattiga, så att de skulle kunna köpa prylar för pengarna. De har altid använt andras pengar för att köpa sig sina röster. Ett typiskt fenomen med vänstersympatisörer är att de aldrig vill öppna sin egen plånbok, men är mer än villiga att ta emot andras pengar.
Temat i dag från vänsterpolitiker som Obama lyder se vad vi i regeringen kan ge dig med andras pengar. Och andras pengar är det i hög grad. På varje dollar som USA:s regering ger ut måste man låna 45 cents. Det motsvarar större delen av alla sociala förmåner som man åtagit sig att betala ut. USA står nu inför en brytpunkt om man skall skatta de rika fattiga och fortsätta att ge ut vederlagsfria goda gåvor till folket, eller om man på allvar avser att krympa den offentliga sektorn och skjuta över mer ansvar på de enskilda individerna.
Även om Sveriges budget för närvarande är i bättre balans så närmar sig landet den punkt då de goda gåvornas välfärd kommer att kräva allt mer av kakan. Det finns bara två vägar ut ut problematiken och den enda rimliga är att lägga ned välfärdsstaten och skapa ett välfärdssamhälle byggt på att envar individ måste ta ansvar för sin egen välfärd. Den andra vägen är att totalt socialisera inkomsten och minska den privata disponibla inkomsten till futtiga 27 procent. Envar begåvad individ inser att detta leder till att arbetsmoralen helt kommer att upplösas och samhällets intäkter smälta bort som snöslask.
Av den svenska befolkningen är det bara runt 30 procent som producerar allt mervärde vilket beskattas för att bekosta den gigantiska offentliga sektorns kostnader för löner och sociala förmåner. Med andra ord lever 70 procent av befolkningen på vad mindre än en tredjedel producerar. Och utvecklingen ser synnerligen dyster ut i framtiden. den produktiva delen av befolkningen minskar och snart är det bara 25 procent kvar av den totala befolkningen att försörja resten av Sveriges befolkning.
Staten och den offentliga sektorn är inte lösningen på medborgarnas problem, den är snarare orsaken till alla problem. Statens enda uppgift borde vara att försvara individens fri och rättigheter, samt skydda samhället mot korruption. För alla andra uppgifter är staten en dålig lösning. Om kursen inte läggs om nu så kommer även Sverige att gå i konkurs precis som Grekland.
No comments:
Post a Comment