Principen om att skatta de rika fattiga är knappast ny, men den har fått en renässans i Frankrike. Mest extrem är Jean-Luc Melenchon som förelår att alla som tjänar över €350 000 euro (2 865 000 kronor) skall betala 100 procent i inkomstskatt. Under valkampanjen sa François Hollandes rakt ut att han hatar de rika. Och nu höjs inkomstskatten till 75 procent för de som tjänar över €1 miljon euro (8 miljoner kronor) per år. Inte undra på att tusentals franska miljonärer väljer att flytta ut ur socialismens paradis. Och flykten väntas förvärras ytterligare efter att socialisterna vunnit parlamentsvalet och nu har kraft att genomföra nya anti-kapitalistiska förslag. Enbart till Belgien har runt 4 000 förmögna tagit sin tillflykt. Experter förväntar sig att ytterligare uppåt 2 000 rika skall överge Frankrike som nation inom de kommande månaderna. Belgien har väldigt stora skattemässiga fördelar jämfört med Frankrike och så talar de samma språk i den södra delen av landet.
Europa präglas alltmer av en förförisk retorik om medkänsla, rättvisa och kulturell förfining. Trots att alla marxistiska ekonomiska teorier alltid slutat i fiasko och i en rättvist fördelad fattigdom så lever den socialistiska drömmen kvar om att kunna framtvinga ett egalitärt (jämlikt) samhälle. Inte bara de internationella socialisternas popularitet har ökar, men även den nationella socialismen och fascismen med intolerant främlingsfientlighet blir alltmer populär. Frankrike har kommit att bli pärlan i denna utopiska dröm med ett starkt skydd av fackföreningar mot konkurrerande krafter, vilket resulterat i obligatoriska sociala skydd som skattefinansierad hälsovård, super-minimilöner, korta arbetsveckor och höga skatter på företagande och jobb. Kort och gått så straffar Frankrike arbete och företagande samtidigt som man subventionerar all form av icke arbete. Utan förvåning så har Frankrike (och de flesta andra Europeiska länder) fått mycket av arbetslöshet och lite av arbetstillfällen. Inte undra på att den franska ekonomin inte växt med mer än 1,3 procent per år från 1980 till 2000.
Genom de senaste 200 hundra åren har vi fått starka bevis på att ekonomiska kriser som den djupa och långvariga depressionen under 1930-talet orsakades av fyra viktiga välfärdsdödare.
• Handelsprotektionism
• Skattehöjningar i förening med en slösaktig statsapparat
• Nya regleringar av marknadsekonomin och regeringsinterventioner i ekonomin
• Monetära policy misstag
Från tidigare stupida misstag har de flesta ekonomer lärt sig att det inte går att få rika att betala mer i skatt genom att höja deras skattesatser. De tydligaste bevisen för att statens skatteintäkter faktiskt ökar när skatterna är låga bevisas av erfarenheterna från president Ronald Regans utbudsekonomiska revolution. Under Regan genomfördes den största skattesänkningen i Amerikas historia. Marginalskatten sänktes från 70 procent till 50 procent och slutligen 1986 ned till 28 procent. Under president Carters regering fick investerarna endast behålla 30 cent av en dollar, men mot slutet av 1980-talet fick de behålla 72 cent av vinsten av en dollar. Effekten blev en 25 år långvarig högkonjunktur. Harvardekonomen Lawrence Lindsey påvisade att skatteintäkterna från de förmögna ökade dramatiskt efter skattesänkningarna. De förluster som motståndarna befarat uteblev och i stället ändrade skattebetalarna sitt beteende vilket resulterade i ökade intäkter. Amerikas skatteintäkter ökade med $17,8 miljarder dollar.
Vad president François Hollandes inte begriper är att incitamentet att arbeta, spara och investera vid 40 procents skatt är dubbelt så hög som vid 70 procents skattesats. Vänstern lever i villfarelsen att en utbudsstimulerande ekonomi inte fungerar trots att alla fakta obekvämt pekar i motsatt riktning. President George W. Bush genomförde en skattereform 2003 för att stimulera entreprenörer till att investera i nyföretagande. Detta resulterade i att de enklare kunde skaffa fram nytt startkapital och att få en högre utdelning på sina investeringar. De lägre skatterna skapade en explosion med skatteintäkter. Mellan åren 2004 till 2007 ökade de federala skatteintäkterna med gigantiska $785 miljarder dollar. Den största ökningen i USA:s historia under en fyra års period. Ledsamt nog så var Bush budget ingen framgång för han spenderade som en full sjöman alla de nya pengar som man fick in och mer därtill på all sköns goda gåvor till olika intressegrupper. Den största synden bland västvärlden politiker är de goda gåvornas politik, och ett starkt inslag av transfereringar mellan olika grupper i samhället.
Om vi överger varje vettig och sund ekonomisk princip kommer detta enbart att leda västvärlden till den misär som vi sett från socialistiska samhällen som Sovjetunionen och Nordkorea. Det är hög tid att vi en gång för alla ger sparken till de som hatar och är avundsjuka på de framgångsrika. Vi måste till varje pris undvika de misstag som begicks under 1930-talet vilket bokstavligen ledde till att Europa kom att ligga i ruiner bara ett årtionde senare.
No comments:
Post a Comment