Friheten krymper med ökad politikermakt

I takt med att vårt industrisamhälle utvecklats till ett informationssamhälle har väljarna avhänt sig mer och mer av sina rättigheter. Politikerklassens vapen för att köpa sig ökad makt är de goda gåvornas politik. I Sverige som i övriga Europa finns det egentligen bara ett enda parti; det stora maktpartiet. Antingen de kallar sig socialdemokrater eller moderater så bygger de sin syn på att politikerna har lösningen på alla problem. Egentligen orsakar politikerna nästan alla problem.

Socialismen och det mindre socialistiska alternativet tror att alla skall ha rätt till fria tjänster och trygghetssystem utan att kunna betala för dem. De tror att hälsovård, utbildning, livsmedel och pension skall kunna erbjudas kostnadsfritt till alla som inte kan betala. Men politikerna och staten ger ingenting därför att de inte producerar något. Staten beskattar medborgarna på deras arbete. För de flesta är skatterna ett straff på de produktiva medborgarna.

Staten tar från de produktiva för att ge till de som producerar lite, eller ingenting alls. Väldigt få är så handikappade att de inte kan bidra till sin egen försörjning. Ändå befinner sig 35 procent av befolkningen i arbetsför ålder utanför arbetsmarknaden. Endast knappa 30 procent av den totala befolkningen arbetar inom den privata sektorn. Drygt en miljon svenskar i åldern 16-64 år pensionerade, sjukskrivna, öppet arbetslösa, eller i så kallade arbetsmarknadspolitiks program. Det är den privata sektorn som skapar välståndet. Enbar 30 procent av den totala befolkningen arbetar att via skatter finansiera den offentliga sektorn och socialförsäkringarna. Endast väl fungerande privata företag kan skapa förutsättningarna för den så kallade välfärden. Trots detta har den sittande politikerklassen i stället inriktat sig på att bevara den rådande blandekonomin.

Libertarianer tror på ett fritt samhälle byggt på en ren marknadsekonomi. På 1860-talet var Sverige ett fattigt bondesamhälle med ett skråväsende som monopoliserade näringslivet. Den mest genomgripande svenska reformen genomfördes på 1870-talet då full näringsfrihet infördes och utrikeshandeln avreagerades med full tullfrihet. Fri in- och utvandring tilläts. Banketableringarna blev fria. Kvinnorna myndigförklarades och började komma ut i arbetslivet. Skatterna var synnerligen företagarvänliga. Under 100-årsperioden 1870 till 1970 hade Sverige jämte Japan den högsta tillväxten i världen. Exporten steg med 400 procent mellan 1970 och 1910. Ett fattigt land växte till ett av de rikast i världen.

Sedan den progressiva vänstern ledd av Olof Palme tagit över har Sverige från 1970-talet haft en svag ekonomisk utveckling kantad av allt för många ekonomiska kriser. Skatterna formligen exploderade under 1970-talet och den tidigare mycket liberala arbetsmarknaden reglerades hårt. Den progressiva socialistiska politiken har försatt Sverige såväl som de övriga EU länderna i en synnerligen svag ekonomisk utveckling. Den härskande politikerklassen tror att man kan plundra de produktiva på deras tillgångar och altjämt behålla ett rikt samhälle.

De som betalar mest i skatt är drivkraften i ekonomin. Fattiga företagare anställer inte några för att bedriva forskning och utveckling av morgondagens vinnarprodukter. Välstånd kan bara byggas av välmående rika företagre. Och de förmögna svenskarna har flyttat med sina förmögenheter från Sverige för länge sedan. Libertarianerna anser att man måste tillåta alla medborgare att bygga upp egna förmögenheter för att få en blomstrande ekonomi. Entreprenörskap och en hög sysselsättningsgrad får man genom att sänka skatterna. Låga skatter tar fram riskvilligt kapital. En amerikansk studie visade på att forskningen och utvecklingen ökade med 2 procent för varje procent som skatteintäkterna minskade. När staten beskattar entreprenörerna tar man resurser från den grupp som kan åstadkomma välstånd för att betala för diverse improduktiva välfärdssystem.

Endast en fritt fungerande marknadsekonomi kan skapa ett välfärdssamhälle. Något som socialismens olika experiment alltid misslyckats med. Ett samhälle byggt på marknadsekonomi kan dock aldrig ge alla lika mycket välstånd. Det är dock ett rättvist system därför att alla har lika möjligheter. Rättvisa är när alla får vad de förtjänar och inte att de får vad de vill ha. Socialistiska system som bygger på att man får lika mycket oavsett produktivitet har aldrig lyckats att skapa välstånd. Och det största experimentet Sovjetunionen kollapsade efter 70 år av ständiga misslyckanden med att skapa välstånd och stabilitet. I stället för att gå under så övergav Kina de socialistiska principerna för marknadsekonomi. Alla socialistiska samhällen har mer eller mindre begränsat medborgarnas fri och rättigheter. Thomas Jefferson sa att Demokratin kommer att upphöra att existera när man tar från dem som är villiga att arbeta och ger till dem som inte är villiga.

I Sverige har allt mer av privatlivet socialiserats. Friheterna har kraftigt beskurits och av den disponibla inkomsten drar staten in två tredjedelar till omfördelningar samt driften av den gigantiska offentliga sektorn. Två tredjedels samhället har blivit som ett opium vars beroende medborgarna inte kan göra sig fria från. Staten har blivit medborgarnas främsta fiende. Och staten företräds av en politikerklass som kräver allt mer förmynderi över medborgarnas liv. Genom en politiker-lojal journalistkår sprids en propaganda som används för att kontrollera medborgarnas beteende och tankar.

Politikerklassen är övertygad om att medborgarna inte vet sitt eget bästa och de själva vet bättre. De vill kontroller vad och när folk ska äta, hur bostäderna ska byggas, när man får handla, om religion, var och när saker ska säljas, när och vem som ska vara ledig, vad medborgarna ska få läsa, när och var man får köra bil, se på TV, vilka webplatser på Internet som är lämpliga att se på o.s.v.

Medborgarnas pengar konfiskeras genom dolda skatter. Redan där äger staten en stor del av envar liv. I bästa fall kommer en del av pengarna tillbaka som bidrag. Och användningen av bidraget bestämmer naturligtvis förmyndarna över.